Beate Grimsrud

Beate Grimsrud  En dåre fri (2010)

Hyllad norsk författare och dramatiker, svensk medborgare. Naken och sårbar, två nyckelord för den här boken av Grimsrud (1963-2020), och kanske med tydlig adress till författarens eget liv. Eli i boken är både svårt psykiskt sjuk men också mycket produktiv, skriver böcker, radiopjäser, tv-serier för barn, producerar kortfilmer. Jag blir mäkta imponerad eftersom många psykiskt sjuka åker ut och in på anstalter, ibland även oförmögna att klara av ett arbete.

Att kämpa fast varje dag är svår, när Elis kropp är bebodd av pojkarna, den gråtmilde Espen, den sportige Emil, våldsamma Erik och senare även Eugen. Pojkarnas närvaro visar på att även könstillhörigheten är ett fängelse. Samtidigt som Eli skär sig, får bära tvångströja för att hon är extremt våldsam för sig själv och omgivningen, blir hon räddad av sitt sätt att uttrycka sig, och hennes vänner som ställer upp. Normaliteten ställs mot att vara konstnärligt lagd.

Grimsrud har en synskada och behöver hjälp med sitt skrivande, samt lider av dyslexi. Som läsare undrar jag, är karaktären Eli och författaren samma person? Kreativitet och uppfinningsrikedom kan ibland ha sin ursprungskälla i psykisk sjukdom, det ena skulle inte existera utan det andra. Konstnärligheten är en säkerhetsventil ut till den vanliga världen, annars skulle den förbli instängd i den kroppsliga sfären. Grimsrud har en ovanligt sprudlande energi och fantasi i sitt skrivande.

(In English)

Beate Grimsrud A Lunatic Free  (2010)

A praised Norwegian author and playwright, a Swedish citizen. Nude and vulnerable, two keywords that fit this novel, and maybe with address aimed directly to the authors own life. Eli in the book is both seriously psychical ill, but also very productive, writing books, radio plays, tv-series for children, producing short movies. I get extremely impressed, because many psychical sick people are going in and out of institutions, sometimes even incapable of managing to work.

To fight even though everyday is difficult, when Eli´s body is inhabited by the boys, the crying Espen, the sporty Emil, the violent Eric, and later on also Eugen. The boy´s presence  show that even the belonging to a certain gender is a prison. At the same time as Eli is cutting herself, have to wear a strait-jacket because she is extremely violent for herself and the environment, she is saved by her way to express herself, and her friends that help her. The normality versus to be artistically gifted.

Grimsrud is partially sighted and needs help with her writing, and she also suffers from dyslexia. As a reader I wonder, is Eli and the author the same person? Creativity and imagination may have its origin source in mental illness, the first could not exist without the other. The artistry is a ventilation for safety out to the real world, otherwise it would be locked up inside the bodily sphere. Grimsrud has an unusually bubbling energy and imagination in her writing.

Bokrecensioner/reviews Från/from Norge/Norway

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: