Anna-Karin Palm Faunen  (1991)

Romanen tar sin början i London 1888 i Amelias hus, en författare med fasta rutiner, och med total avsaknad av det manliga könet i sitt liv. En dag finner hon en faun på schäslongen i sitt arbetsrum, och det tillför ordentliga kryddor i hennes liv och mycket att skriva om… Men det är bara en av historierna i boken eftersom detta är en triptyk, vilket egentligen betyder tredelad altartavla, men ändå ett ord som används om en berättelse som består av tre delar, och dessa delar blandas hela tiden under romanens gång.   

Del nummer två är en dagboksliknande historia om en kvinna som lever  i Stockholm och ute i Europa, ibland med vänner och en viss ”F”, en relation som huvudpersonen har ett on-off förhållande till. Dagboken, som den privata sfär den skildrar, är uppbyggd av koder, tidigare information som gått förlorad för läsaren, någonting bara för de invigda. Det gläntas bara på locket till vissa hemligheter, tidigare händelser anas, men den här texten skapar en stark kontrast till de andra två textavsnitten. Det är återhållet, vagt och fullt av hemligheter alla dessa vänner emellan.    

I del nummer tre stiger vi in i ett surrealistiskt, mytologiskt sagolandskap, med mörk underton, våld och en oförutsägbar händelsekedja. Tiden är förflyttad långt tillbaka, innan kristendomen började spridas i världen.     

Faunen är det som sammanlänkar alla dessa tre berättelser som slingrar sig runt varandra i romanen. I författaren Amelias 1800-tal tar faunen fysisk gestalt som uppväcker lust och skabrösa historier. I dagbokstexten finns faunen på en tavla som huvudpersonen återvänder till (på bokomslaget: en faun och en död kvinna) och upptäcker nya sidor av, till exempel tycker hon sig se att faunens ansiktsuttryck skiftar i förhållande till den döda kvinnan. Sagolandskapet är faunens urboning och det visualiseras för Amelia via faunens försorg. Eleanor är kvinnan som färdas i dimmor där hon deltar i hedniska fruktbarhetsriter, och hon sugs in i mystiska händelser…   

En helt underbar bok, som kan tolkas på flera sätt kan jag tänka mig. Det känns som om jag bara skrapar på ytan. Faunen både som livselixir och dräpare, en symbol för själva existensen.

(In English)

Anna-Karin Palm The faun  (1991)

The novel begins in London in 1888, Amelia´s house, an author with strict routines, and a total absence of the male gender in her life. One day she finds a faun on the couch in her study, and that spices up her life and a lot to write about… But it is just one of the stories in the novel because this is a triptych, what really is a three parted altar-piece, but it is a word for a story that consists of three parts, and these stories blend all the time during the reading of the novel.    

Part number two is a diary-like story about a woman who lives in Stockholm and in different cities in Europe, sometimes with friends and a certain ”F”, a man/woman that the main character has an on-off relationship with. The diary, as the private sphere it portrays, is built upon codes, earlier information that does not exist for the reader, something entirely for the initiated people. The lid slightly opens for certain secrets, one have a feeling of earlier events, but this text creates a sharp contrast to the other stories. This is restrained, vague and full of secrets between all these friends.   

In part number three we step into a surrealistic, mythological fairytale landscape, with a dark undertone, violence and an unpredictable course of events. Time is removed long way back, before Christianity began to spread throughout the world.   

The faun is the connection between these three stories, that meander around each other in the novel. In the author Amelia´s 1800s the faun transforms to a concrete being, who is interested in lust and obscene stories. In the diary-like text is the faun portrayed on a painting that the main character returns to (on the book cover: a faun and a dead woman) and discovers new sides of; for example she believes that the Faun´s face expression alters in the relationship to the dead woman. The fairytale-like landscape is the habitation of the faun, and it is visualised to Amelia through the faun. Eleanor is the woman travelling in mists where she participates in heathen rites, and she is blown into mysterious events…   

A totally wonderful novel, which can be interpreted in many ways. It feels like I have just scraped it on the surface. The faun both as an elixir of life and a slaughter, a symbol for existence itself.

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden