Edna O´Brien James Joyce  (2002)

Den här boken liknar inget annat författarporträtt som jag har läst. Kanske för O`Briens (f 1930)rättframma, skönt burdusa, krypa-under-skinnet sätt att nästla sig in i James Joyces leverne och skrivande. Att det här är en kärleksförklaring till hennes favoritförfattare, råder det inget tvivel om. Joyce var en dr Jekyll och mr Hyde, den arbetsamme dr Jekyll undervisade och skrev dygnet runt, mr Hyde rumlade runt, i dryckeslag och på bordeller. Joyce hade ett stormigt förhållande med sin fru Nora Barnacle, och de fick två barn tillsammans, Giorgio och Lucia. För paret Joyce var det ett ständigt flyttande mellan lägenheter, mellan städer bland annat Trieste och Paris, skriande pengabrist, och det gav upphov till ständiga gräl.    

Ändock påpekar O´Brien ofta att det spelade ingen roll vad Joyce tog sig för, han var alltid ett geni. Som läsare är man tudelad, för mig framstår han som tillbakadragen, produktiv och besatt av ord, men också en odräglig människa, kall och otillgänglig, där bara hans eget arbete står i fokus. Kan tänkas att uppväxten i en stor familj med nio syskon med ständig fattigdom påverkade på många sätt. Men, likväl är han en del av litteraturhistorien, leken med ord som blev nydanande, till exempel ordet ”kvark”, från en dikt, ett ord som används inom fysiken idag. Och tänk att hålla så många litteraturforskare i ständigt arbete fortfarande i våra dagar, bara det är en bedrift!

(In English)

Edna O´Brien  James Joyce

This book does not resemble any other portray of an author I have ever read. Maybe because of Brien´s (b 1930) straightforwardness, nice abruptly way of crawling under the flesh of Joyce´s way of living and writing. That this is a declaration of love to her favourite author, there is no doubt about that. Joyce was a dr Jekyll and mr Hyde, the hard working dr Jekyll was a teacher and writer at night, mr Hyde was raking about, drinking and visiting brothels. Joyce had a turbulent relationship with his wife Nora Barnacle, and they had two children together, Giorgio and Lucia. The couple Joyce continuously moved between different flats, between cities, among others Trieste and Paris, had an acute need for money, and that was the cause of  their constant quarrels.    

Even so O´Brien points out that it did not matter what Joyce did, he was always a genius. As a reader one feels divided into two parts, for me he seems like a reserved, productive writer and possessed by words, but also an unbearable person, cold and distant, where only his work stays in focus. One might think that his upbringing in great poverty with nine siblings affected in many ways. But, nevertheless he is part of the literature history, the play with words that became innovative, for example his word ”quark” from a poem, which is used in physics today. And imagine keeping so many literature scholars constantly working with Joyce´s books even nowadays, that is an achievement in itself!

Bokrecensioner/reviews Från/from Irland/Ireland