William Faulkner

William Faulkner  Stormen och Vreden  (1929)

Faulkner var enligt litteraturkritiker inspirerad av Shakespeares pjäs Macbeth när han skrev den här romanen:   

”(Livet är) en saga blott, /berättad av en dåre, full av storm och vrede, /och utan varje mening. (Macbeth akt V, scen V)   

Jag kastar mig in i boken med frenesi och känner ett starkt intresse för den kärlekslösa och deprimerade familjen Compson som består av fyra syskon, den skuldtyngde Quentin, cynikern Jason, den psykiskt sjuke Benjamin, och systern Caddie som förskjutits från hemmet. Även hushållerskan Dilsey skildras i det sista kapitlet. Släktingar och andra personer flimrar också förbi. Boken utspelar sig i en fiktiv del av den amerikanska södern, Yoknapatawpha county, som även förekommer i andra romaner av Faulkner (1897-1962). Karaktärerna är fångar i sina egna tomrum, och på samma gång blandas deras röster. Språket blottar sprickor som växer på den polerade ytan. Det är inre dialoger som blixtrar till, som små snåriga stigar som kanske blir ledtrådar för att förstå vad som egentligen hänt i familjens liv.     

En medvetandeström, där allt möjligt poppar upp i ens sinne, innefattar även att författaren projicerar sin varseblivning i staden eller landsbygden, i landskapet runt omkring, och då tillkommer även ljud utifrån, till och med en viss rytm från författarens inre. Virginia Woolf och James Joyce, som Faulkner är inspirerad av, är två författare som skriver fram detta på ett bättre sätt, de gjuter in mer liv i sina texter, även om uttryckssättet skiljer sig från varandra.

Den här romanen har en medvetandeström som är skapad för ögonblicket, för att få ner bokstäver och text på papperet, det blir inte taget ur omgivningens planlösa påverkan. Som läsare känner jag mig delvis utestängd men jag tror att det är författarens intention, det ändlösa pratet blir till sist ett utplånande av röster som tar ut varandra. En skildring av det totala sönderfallet. Allt blir till Intet.    

Faulkner emottog nobelpriset i litteratur 1949. 

(In English)

William Faulkner The sound and the fury  (1929)

Faulkner was according to literary scholars inspired by Shakespeare’s play Macbeth when he wrote this novel.

”(Life is) but a tale, /told by an idiot, full of sound and fury/signifying nothing. (Macbeth act V, scene V).

I throw myself over this book in a frenzy mood and have a strong interest for the loveless and depressed family Compson that consist of four siblings, the guilt-ridden Quentin, the cynic Jason, the mentally ill Benjamin, and the sister Caddie who has been displaced from home. Even the housekeeper Dilsey is depicted in the last chapter. Relatives and other persons also flicker past. The book takes place in a fictional part of the American south, Yoknapatawpha county, which also occurs in other novels by Faulkner (1897-1962). The characters are prisoners in their own voids, and at the same time their voices are mixed. The language exposes cracks that grow on the polished surface. It is internal dialogues that flash like small narrow paths, that maybe become clues to understand what has really happened in the life of the family.   

A real stream of consciousness, where everything pops up in your mind, also includes that the author projects his/hers perception on the city or the countryside, in the surrounding landscape, and all the sounds that belongs there, even with a certain rhythm from the inner self of the author. Virginia Woolf and James Joyce, that Faulkner is inspired by, write this out in a better way, because they infuse more life into their texts, even if the mode of expression differs from each other.

The problem with this novel is that the stream of consciousness is created for the moment, to put down letters and text on a piece of paper, it is not borrowed from the unplanned impact of the environment. As a reader I feel partially excluded, but I think that is the author´s intention, the endless talk eventually becomes an erasure of voices that cancel each other out. A depiction of the total disintegration. Everything becomes nothing.   

Faulkner received the Nobel Prize in literature 1949.

Bokrecensioner/reviews Från/from USA

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: