Octavia Butler Fledgling  (2005)

Vampyrer på ett nytt sätt, sett från andra perspektiv handlar den här romanen om, och det liknar närmast science fiction. Butler (1947-2006) tar sig an teman som sexuell identitet, rastillhörighet och relationer mellan människor och andra varelser.

Shori, en varelse som liknar en 10-årig flicka, vaknar upp skadad och med svår minnesförlust. Sedan påbörjar hon vandringen in i ett vanligt samhälle där hon träffar en kille, Wright som blir hennes länk till människornas värld. Shori visar sig vara en vampyr, 53 år gammal, som har förlorat alla sina mödrar och fäder i en utrotningsraid iscensatt av andra vampyrfamiljer, eller människor? 

Någonstans på vägen förlorar jag tilltron till den här boken, alltså det vill jag inte göra… Jag tycker om relationer, monster och idén att mitt bland människor har det bott vampyrer i hundratals år tillsammans med sina ”symbionts”, det vill säga människor som vampyrerna regelbundet ”smakar av”, suger blod av.

Flera ”symbionts” blir som en familj med ”sin” vampyr och genom blodet upprätthålls positiva känslor inför denne. Och inte bara det, de människor som blir ”symbionts” får sitt liv förlängt med mer än hundra år genom sitt upplåtande av blodet till sin ”familjevampyr”. Inte en dålig deal precis!

Vampyrerna, och allra mest Shori, är sensuella, smidiga och har en sexuell potential som verkligen ger romanen styrka. Sex skildras som någonting positivt och livsbejakande, lusten som en drivkraft i själva jakten efter föda (läs blodjakt). Men även stående för sig själv är älskog ett sätt att knyta intimitet som mynnar ut i gemenskap och att forma livsband.

Men ibland undrar jag om det är mina förväntningar som hemsöker mig. Hade jag inte tänkt på hur vampyrer tidigare skildrats kanske romanen hade placerat sig annorlunda i min läsande varseblivning. Boken är ändock välskriven. 

(In English)

Octavia Butler Fledgling  (2005)

Vampires in a new way, seen from another perspective, that is what this novel is about, and it is almost science fiction. Butler (1947-2006) is dealing with themes like sexual identity, racial belonging, and relations between people and other creatures.  

Shori, a creature who resembles a 10 year old girl, wakes up wounded and with a bad amnesia. After that she starts wandering into an ordinary society where she meets a guy, Wright, who becomes her link to the human world. Shori is a half grown up vampire, 53 years of age, who have lost all her mothers and fathers in an extermination raid arranged by other vampire families, or humans? 

Somewhere on the way I lose my faith in this book, but I do not want that to happen… I like the idea of different relations, creatures and the possibility that among people vampires have lived for hundreds of years together with their ”symbionts”, so to speak people that the vampires regularly ”taste”, suck blood from.

Many ”symbionts” become a family with ”their” vampire, and through the blood the people sustain positive feelings for their vampire. And not just that, the people who are ”symbionts” are getting their lives prolonged with more than hundred years through the giving of their blood to their ”family vampire´s” disposal. Not a bad agreement! 

The vampires, and mostly Shori, are sensual, flexible, and have a sexual potential that gives the novel strength. Sex is portrayed as something positive and a good approach on life, the lust like a motive force in hunting after food (read blood-hunt). But even as looking at lovemaking in the novel, it is  a way of establishing intimacy which results in togetherness and  shaping family ties.

But sometimes I wonder if it is my expectations that are haunting me. If I had not thought about how vampires earlier had been portrayed, maybe the novel had found a different place in my reading mind. The book is still well written.

Bokrecensioner/reviews Från/from USA