Johan Theorin Skumtimmen  (2007)

En femårig pojke, Jens, försvinner i dimman på Öland 1972. När boken börjar har det gått tjugo år sen, och Jens mor Julia är sjukskriven från sitt arbete och tröstar sig med rödvin. Hennes pappa Gerlof, en åttioåring som bor på ett äldreboende, letar fortfarande efter ledtrådar om vad som kan ha hänt barnbarnet. Julia lämnar Göteborg och reser till Öland där händelserna skruvas upp. Parallellt med romanens nutid, i mitten på 1990-talet, får vi ta del av händelser från 40-talet, där den brottstyngde Nils Kants öde skildras. 

Att använda äldre som de riktiga deckarsnokarna för tankarna till Agatha Christies karaktär miss Marple. Äldre människor har en historia bakom sig, de tar tid på sig och stressar inte i onödan. Då kommer ofta ovanliga och långtgående tankar till dem. Och de har inget jobb som de är bundna till, deras inre tankar får flyta runt som de vill. Lika fritt som naturen på Öland, sanddynerna, Alvarets örtrika, torra gräsmarker, och den exceptionellt tjocka dimman som bara förekommer några gånger per år. Och det var en förlamande stillastående dimma som drivit in från havet just den dagen som Jens försvann…

Smolket i bägaren är just det att boken ändå är skriven efter ett koncept, deckarkonceptet, vilket ”stör” historien lite kan jag tycka, men som helhet utklassar den ändå många i genren. Karaktärerna känns äkta, och brotten som skildras är genomgående realistiska (utom ett). Det går också ett övernaturligt stråk genom boken vilket höjer den. Men det som gör den här deckaren är helt enkelt Öland, det är så mycket ö-mentalitet hos karaktärerna och naturen, där både det vindpinade och ensliga har huvudrollen. Öland på hösten och vintern utan sina turister är en plats där en person ostört kan pyssla med både det ena och den andra…

(In English)

Johan Theorin Echoes from the dead  (2007)

A five year old boy, Jens, disappears in the mists of Öland in 1972. When the novel begins  twenty years has passed by, Jens mother Julia is on sick leave from work comforting herself with wine. Her father Gerlof, an 80 year old man living on a home for elderly people, is still looking for clues of what has happened to his grandchild. Julia is leaving Gothenburg and travels to Öland where the events forces up. Parallel with the novel´s present time, in the middle of the 1990s, we take part of events from the forties, where the criminal Nils Kant´s destiny is portrayed. 

To use older people as the real criminal minds and your thoughts go to Agatha Christie´s character miss Marple. Older people has a story long back in time, they take their time instead of rushing about. Then it often appears thoughts which are unusual and far-reaching. And they do not have any work that they are tied to, their inner thoughts may flow around as they like. Just as free as the nature of Öland, the sand dunes, Alvaret´s richness of herbs, the dry grasslands, and the exceptional thick mist which occurs just a few times a year. And it was a paralysing stagnant fog that had drifted in from the sea just the day Jens disappeared…

A fly in the ointment is just that the novel is written by a ”detective concept” and that deranges the story a little I think, but seen as a whole unit this one puts a lot of other detective novels in the shade.The characters feels genuine, and the crimes that are portrayed are throughout realistic (except one). It is also a supernatural touch through the novel which heighten the story. But the main reason that makes this a hit is Öland itself, there is so much island mentality in the characters and the nature, where both the windblown and the solitary have the leading part. Öland in the autumn and winter without its tourists is a place where a person undisturbed might busy oneself with a lot of things…

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden