Monica Fagerholm

Monica Fagerholm Glitterscenen  (2009)

Det finns ingen som skriver som Fagerholm (f 1961), hon är fullständigt unik i sitt uttryck. Ofta är det beskrivandet av bilder, meningar, fakta som upprepas genom boken, men förhöjer läsupplevelsen och hjälper läsaren att komma ihåg. Det är kvinnors liv som är den stora behållningen, kvinnor arbetar, driver på berättelsen, känner svartsjuka och andra stormande känslor; de är i sig själva ett helt spektrum av mänskligheten. Tack vare att Fagerholm breddar och fördjupar vad just kvinnoväsendet är känns det angeläget och alldeles förvirrande underbart. Som kaos men med små, små trådar som ibland leder till ett mindre uppklarnande. 

Maj-Gun med sina masker, Suzette med sin melankoli och sin mamma som klipper mattrasor även om väverskan sedan länge är död, kusin-mamman med sin stora kärlek till barn och alla de andra udda karaktärerna som fyller boksidorna. 

Boken är spännande med sina irrvägar, tack vare låtsaslekar där Maj-Gun bär masker, för underliga relationer, inte för att man jämt älskar varandra, utan för helt andra orsaker. Vänskapsrelationer som utmynnar i avundsjuka, och våldet där människor dör, men har det verkligen hänt? Eller, var det på ett helt annat sätt? Ovissheten. Att inte riktigt veta vad som händer, och OM det händer, det är Fagerholms styrka. Hon är en mästerlig och samtidigt udda författare.

Och det allra bästa, att man som läsare inte vet vem som egentligen mördade den amerikanska flickan. Inte förrän i slutet av denna bok får man veta hur det gick till, och inte ens då, får man brottet detaljerat beskrivet för sig. Det undanglidande i texten, man får jaga orden lika mycket som förövarna/förövaren till mordet/morden som begåtts. Meningarna är uppbyggda så att läsaren både känner trygghet och osäkerhet samtidigt, både avskurna och närvarande på samma gång. Landskapet är både soligt och kargt, öppet och instängt, klippigt, dyigt, och har anstrykning till småstad över sig, som när Maj-Gun sitter i kiosken och skriver i sin replikbok. Som en historieskrivare över sin tid, präntar ned små anekdoter som hon hittar i tidningarna. 

(In English)

Monica Fagerholm The glitter stage  (2009)

There is no one who writes like Fagerholm, she is completely unique in her own expression. It is often descriptions of pictures, sentences, facts, that is repeating through the book, but heighten the reading experience and helps the reader to remember. It is the women´s lives that are the great treasure, women are working, they drive the story forward, they feel jealousy and other stormy emotions; they are in themselves a whole spectrum of humanity. Thanks to Fagerholm who broadens and deepens what the female essence is, it feels urgent and totally wonderful. Like chaos with small, small threads that sometimes lead to a minor awakening. 

Maj-Gun with her different masks, Suzette with her melancholy and her mother who cuts rag-rugs even if the weaver has been dead for a long time, the cousin-mother with her great love for children, and all the other odd characters that fill the book pages.

The novel is exciting in its strayings from the path, thanks to the pretend games where Maj-Gun is wearing her masks, for strange relations, not because they always love each other, but for completely different reasons. Friendly relations that conclude into jealousy, and the violence when people die, but has is really happened? Or, was it in a totally different way? The uncertainty. Not really knowing what is happening and when it will happens, that is Fagerholm´s strength. She is a masterful and at the same time an odd writer. 

And the best thing of it all, as a reader you are not sure who really killed the American girl. Not until the end of the novel you get to know something about the procedure, and not even then you do not get the details from the crime. The evasive in the text, you have to hunt the words just as much as the killer/killers to the murder/murders that has been committed. The sentences are edified in a way that the reader feels secure and insecure at the same time, both cut off and present. The landscape is both barren and sunny, exposed and yet confined, rocky, muddy, and has a touch of small town, when Maj-Gun sits in the news-stand and writes in her reply book. Like an historian in its time, writing down small anecdotes that she finds in the newspapers. 

Bokrecensioner/reviews Från/from Finland Från/from Sverige/Sweden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: