Jon Kalman Stefansson Sommarljus – och sen kommer natten  (2005)

Ett litet samhälle på Island. Man kliver ned i ett myller av människor som fightas med sina drifter, livets meningslöshet, mörkret och skymningen på Island, och där ett telefonsamtal är en stor nyhet och en främmande bil på gatan en världssensation.

Männen dyrkar kvinnokroppar, och det är oftast mogna kvinnor, vilket känns som ett autentiskt drag i boken, liksom många av karaktärerna. Det finns flera mustiga beskrivningar i boken, bland annat bonden som blir omkullvräkt och förförd av sin fru på ett häftigt sätt. Den roligaste skildringen inbegriper dock Kjartan, en frodig lagerarbetare, som är otrogen med sin joggande granne på en äng. Han fastnar i taggtrådsstängslet, och grannen Kristin trycker in sina fingrar i hans magfläsk. Men det sura äpplet kommer sedan när hans fru hämnas, och det gör hon både på ett genomtänkt och obehagligt sätt…

Karaktärerna älskar med allt de har, och samtidigt det tragiska och futtiga i existensen, de super, rumlar, är otrogna, förstör sina liv… Men mitt i allt detta finns det en kärleksförklaring till dessa människor, de försöker hålla liv i bygden genom att starta upp restauranger, sköta sina djur, hålla upp det vardagliga livet med konsumentföreningen, häradshövdingens kontor, lagret där det troligtvis spökar, och annat som fyller deras tillvaro. Stå ut med mörkret och dimman.

Vad Stefansson (f 1963) absolut lyckas med är att visa att hela det vanliga, galna, tråkiga livet ryms i en liten by och att kärleken och komedin är det viktigaste innan vi dör. En tänkvärd bladvändare där kärleken går hand i hand med döden på ett påtagligt sätt, och vissa komiska sekvenser spökar hos en själv efteråt. Eller som Stefansson skriver: Meningen med livet är ett få kyssa ett par läppar… Han belönades med Isländska litteraturpriset 2005 för den här romanen. 

(In English)

Jon Kalman Stefansson Summer light – and then the night comes  (2005)

A small community on Iceland. You climb down in a swarm of people that fight their impulses, the meaningless of life, the darkness and twilight on Iceland, and where a phone call is a big piece of news, and an unfamiliar car on the street is a world-wide sensation.

The men are worshipping female bodies, and it is often mature women, which feels like a genuine touch in the novel, like many of the characters. There are several bold descriptions in the novel, among others the farmer who is overthrown and seduced by his wife in a vehement way. The most funny sexual episode is about Kjartan, a plump stock-room worker, who is unfaithful with his jogging neighbour on a meadow. He is getting stuck in the barbed wire fence, and the neighbour Kristin is pushing his fingers into his fat belly. But he has to swallow the bitter pill when his wife becomes an avenger, and she does this both in a well thought out and nasty way…

The characters love with all they have got, and at the same time the tragical and the paltry about our existence, they drink, rake, are unfaithful, destroy their lives… But in the middle of this there is a declaration of love to these people, they try to keep up life in the settled country by having restaurants, taking care of their animals, keeping up ordinary life with the co-operative society, the office of the  district judge, the store-room which most likely is haunted, and other things that fill their existence. To put up with the darkness and the mist.

What Stefansson (b 1963) succeeds in, is to show all the ordinary, crazy, boring life in a small village, and that love, and humour are the most important before we die. A thought-provoking page turner, where love walks hand in hand with death in a very obvious way, and that certain comic sequences haunt one´s self afterwards. Or as Stefansson writes: The meaning of life is to kiss another´s lips… He was awarded the Icelandic Literature Prize in 2005 for this novel.

Bokrecensioner/reviews Från/from Island/Iceland