Edith Nesbit  Huset Ardens gåta  (1908)

Jag tycker att vuxna också kan läsa barn- och ungdomsböcker. Med betoning att man naturligtvis inte behöver, men om man läser sådana böcker upprätthåller man kanske den person som man en gång var. Man får närmare kontakt med den lilla människa som bebodde ens kropp en gång i tiden. Det där barnet i mig… Det är därför jag ibland läser barn- och ungdomsböcker. Jag måste stilla min-en-gång-i-tiden flickas läshunger och att få upptäcka världen på nytt. Det där supermagiska, att få läsa den fantastiska sagan/boken första gången… Man blir aldrig färdig som läsare. 

Den här boken är en liten pärla som handlar om syskonen Elfrida och Edred, två barn boende hos sin faster Edith som hyr ut rum för att försörja sig. Barnens pappa, lord Arden, och Ediths fästman Jim, är försvunna i Sydamerika. Men ett brev förändrar allting. Barnen får ärva en borg, och där dyker en vit magisk mullsork upp och vips så kan barnen resa bakåt i tiden! Den är härligt, extremt insnärjd av gammal-engelsk estetik och jag ryser av den åldriga borgen med sina hemligheter, ekande stengolv, och det där med trösklar… Att de är en port till en annan värld, eller som här, till det förgångna. Men det är inte alldeles lätt att hitta dessa dörrar som leder till en annan tid…

Nesbit (1858-1924) skrev många böcker för barn och var även politiskt aktiv i Fabian Society, en föregångare till Labour Party. Hon hade fem barn, varav en dog vid bara 15 års ålder, och flera av hennes böcker var dedikerade till hennes barn. 

Det är en mening i boken som blir en slags andemening, och det är Elfridas tanke: ”och hon kände att hon rörde sig mitt inne i mysterierna”. Den där varma känslan av att allt är möjligt om bara ens önskningar är starka nog…

(In English)

Edith Nesbit The house of Arden  (1908)

I think that grown-ups also can read books written for children and teenagers. With emphasis on the statement that you do not have to read them, but if one read those books you maybe maintain the person you once was. You get closer contact with the little human being who lived in your body once upon a time. That little child inside of me… That is why I sometimes read children and teenage books. I have to calm my-once-upon-a-little girl´s keen on reading, and discover the world again. That super magical, to read that fantastic fairytale/story for the first time. You are never completed as a reader. 

This novel is a like a pearl, and is about the siblings Elfrida and Edred, two children living with their aunt, who is taking in lodgers to support herself. The children´s father lord Arden, and their aunt´s fiancee Jim, have disappeared in South America. But a letter changes everything. The children inherits a castle, and there a white magic water-vole turns up, and swish! The children can travel backwards in time! The book is lovely, extremely entangled of old English aesthetics, and I am thrilled by the ancient castle with its secrets, the echoing stone floors, and that thing with thresholds… That they are the gate to another world, or like here, to the past. But it is not so easy to find these doors which leads to another time…

Nesbit (1858-1924) wrote a lot of books för children, and was also politically active in Fabian Society, a predecessor to the Labour Party. She had five children, a son who died only fifteen years old, and many of her books are dedicated to her children. 

There is a sentence in the book that becomes a certain inward sense, and that is Elfrida´s thought, ”and she felt that she moved right in the middle of the mysteries”. That warm, tender feeling that everything is possible if your wishes are strong enough…

Bokrecensioner/reviews Från/from England