H P Lovecraft Ctulhu vaknar och andra ohyggliga berättelser  (2011)

Lovecraft (1890-1937) brukade skriva i genren ”weird fiction”, en salig blandning av det övernaturliga, gamla myter och naturvetenskap. I boken finns vetenskapsmän som ger sig in i mystiska grottor, hemsökta hus, människor med magiska gåvor som byter kropp, återupplivande av avlidna människor, meteoriten som störtat vid ett hus där gräset blir grått, och människor och djur blir galna. Ja, ni hör, det är riktigt mystiskt, blodigt, hotfullt och ångestfyllt. 

Det är en brygd med både gotiska förtecken och en klar blinkning till vetenskapens nyfikenhet. Men många beskrivningar är vackra, till exempel det ensliga huset på den högsta toppen av berget, där en av dörrarna liksom svävar i luften (berget sluttar rakt ned omkring huset). Någon i berättelsen knackar på dörren och i stugan bor en äldre, gråhårig man som får besök av, ja av vad? När det inte finns någon väg upp? Fantasin spelar en ordentliga spratt och det är befriande att läsa en sådan berättelse. 

”Cosmic horror” var Lovecrafts skriftliga filosofiska princip, och det betyder att universum var fientligt inställd till mänsklighetens strävanden. En viss likgiltighet för människor genomsyrar också novellerna. Om det var hans egen inställning eller bara hans karaktärers, är svårt att utröna. Men det spelar ingen roll, han blev erkänd som författare först efter sin död, då han tog mysterierna och hemligheterna med sig till livet efter detta.

Ctulhu-myten om lermonstret som vaknar till liv är härligt suggestivt beskrivet, som trummornas dån innan King Kong visar sig på den avlägsna ön. Mycket riktigt är också voodoo inblandat i den berättelsen. 

Den mytomspunna de döda namnens bok, Necronomicon, nämns som innehåller besvärjelser för att framkalla gudar och demoner. Enligt Lovecraft var det en fiktiv bok, men ett smart drag att ha den mullrande i bakgrunden för läsarna att undra över.

(In English)

H P Lovecraft Call of Cthulhu and other frightful stories  (2011)

Lovecraft (1890-1937) used to write in a genre called ”weird fiction”, a blissful mixture of the supernatural, old myths and science. In the book there are scientists who inspect mystical caves, haunted houses, people with magical gifts who switch bodies, resuscitations of dead people, the meteorite which crashed near a house where the grass turns green, and people and animals go insane. Yes, you hear it is really mysterious, bloody, threatening and anxious. 

It is a brew with gothic signs and a clear wink to the curiosity of science. But many story descriptions are beautiful, for example the solitary house on the highest top of the mountain, where one of the doors sort of floats in the air (the mountain slants straight down around the house). Someone in the story is knocking on the door, and in the cottage lives an old, grey haired man who is visited by, yes by what? When there is no way up? The imagination is playing tricks on you, and it is liberating to read such a story.

”Cosmic horror” was the name of Lovecraft´s writing philosophical principle, meaning that the universe had an hostility towards the struggles of mankind. A certain indifference towards people also permeates the stories. If that was his own attitude, or just his characters, is difficult to know. But it does not matter, he was acknowledged after his death, then he took the mysteries and secrets with him to the afterlife. 

The Ctulhu-myth about the huge clay monster who awakens is wonderfully suggestive described, like the roaring of the drums before King Kong appears on the distant island. And of course voodoo is one of the ingredients in that story. 

The mythical the book of the dead names, Necronomicon, is also mentioned, the book that contains incantations to call for gods and demons. According to Lovecraft it was a fictitious book, but a smart thing to have it rumbling in the background, for the readers to wonder about.

Bokrecensioner/reviews Från/from USA