Mia Ajvide

Mia Ajvide Mannen som föll i glömska  (2011)

När jag stod i en kö i en livsmedelsaffär föll min blick på bokstället vid kassan och direkt jag såg titeln Mannen som…(se ovan) blev jag hooked kan man säga. En extremt intressant titel! Plus att jag ofta blir super-intresserad av kända mäns fruar… Mia (f 1950, är gift med John Ajvide,  skräckförfattaren. Men hon står nog bra på egna ben, 18 år äldre än honom som hon är. Tidigare har hon jobbat som folkskollärare och arkeolog, men är sedan flera år författare på heltid.

Jack är gift med Aino, de bor på Ämtudden och lever ett bra liv. Tills Jack upptäcker att folk inte riktigt ”ser” honom, de glömmer bort hans ansikte så fort de gör något annat. Aino blir också rädd för honom och slänger ut honom. Och då börjar ett annat liv för Jack, han får gömma sig. 

Det känns som att vandra i ett science fiction-landskap, ”de glömda,” ställs mot den vanliga mänskligheten, till exempel när flera glömda står i en grupp ser de ut som spöken, skuggfigurer istället för vanliga människor, en mycket skrämmande syn. 

Det intressanta är också att Jack är en medioker man i verkliga livet tills Aino fick syn på honom men i det slutna ”glömda”-sällskapet blir han en eftertraktad man. Det kan förklaras med att i sällskapet har de har bara varandra, de är inte så många, de klamrar sig fast vid varandra. Men den starkaste kärleksskildringen är den sega urkraften i förhållandet mellan Jack och Aino. Den relationen är både kroppslig där själva sexualiteten övergår i en själslig sfär. Aino skildras som en kvinna som bor vid havet, kommunicerar med sälar, och jobbar som fritidspedagog. En tjurskallig, enveten människa. Henne hade jag velat läsa en hel bok om! Jack upptäcker att det är så oerhört viktigt med mänskliga relationer när han är en så kallad ”glömd”. 

Det finns också en bihistoria om Alma, en flicka som tros ha dött i ett rum i slottet Myntborg där Jack jobbade innan han försvann för allas åsyn. Detta hände i slutet på 1800-talet och det utmynnar både i ett incestliknande förhållande och barnfödsel. Den här historien inbegriper en tavla med en räv, och den här historiska episoden har en klangbotten som ekar i romanen. 

Men detta slutna sällskap av glömda är inte bara en trygg hamn. Styrelsen styr allting med järnhand, bestämmer in i minsta detalj tillvaron för alla. Det urartar naturligtvis, och det är intressant hur Ajvide lyckas göra berättelsen spännande jämsides med historiens vingslag. Att vi människor törstar efter social samvaro på olika sätt, rädda att bli utestängda helt från samvaron, men ändå har problem med att leva tillsammans i en demokrati, att inkludera alla.Men det jag tar med mig är hennes innerliga skildring av kärlekens inneboende kraft.

(In English)

Mia Ajvide The man who fell into oblivion  (2011)

When I was standing in a queue in a grocery store my eyes caught sight on the bookshelf near the counter and directly I saw the title The man… I was hooked you might say. An extremely interesting title! And I often get super interested in famous men´s wives. Mia (b 1950) is married to John Ajvide, the horror writer. But she stands steady on her two legs, she is 18 years older than her husband. Earlier she has worked as a teacher and an archaeologist, but has been a full-time writer for several years.  

Jack is married with Aino, they live on Ämtudden and live a good life. Until jack discovers that people do not really ”see” him, they forget about how he looks like directly after they have laid eyes on his face. Aino gets scared of him and throws him out of the house. Then another life starts för Jack, he has to hide. 

It feels like wandering in a science fiction-landscape, ”the forgotten” (because there are more people who are like Jack…) versus the usual mankind, for example when many of the forgotten people are standing together they look like ghosts, shadow figures instead of ordinary people, a very frightening sight.

The interesting thing is also that Jack is a mediocre man in real life but in the closed society of ”the forgotten” he is very much sought after. The explanation might be that the ”the forgotten” only have each other, they are not so many and they cling to one another. But the strongest portrayal of love is the immense power of the relationship between Jack and Aino. That relationship is both physical where the sexuality itself passes on to a spiritual sphere. Aino is portrayed as a woman who lives by the sea, communicates with seals, and works as a recreation instructor. A pig-headed, obstinate human being. I would like to read a whole book about her! Jack discovers the importance with human relations when he is a so called ”forgotten.”  

There is also a small story about Alma, a girl who is believed dead in a room of the castle Myntborg where Jack worked before he passed out of everybody´s sight. The Alma-story happened at the end of the 1800s and it resulted both in an incestuous relationship and childbirth.This story includes a painting with a fox, and this historic episode has a serenity that gives echo to the whole novel.

But this closed society of forgotten people is not just a safe haven. The board rule with a rod of iron, decide into the smallest detail the existence for everybody. It degenerates of course, and it is interesting how Ajvide succeeds to make the story exciting alongside the small story that includes the wing-beat of history. We people are thriving after social togetherness in different ways, afraid of getting shut out completely from social connections, but still have problems to live together in a democracy, to include everybody. But what I bring along with me from this reading experience is Ajvide´s portrayal of the immense power of love.

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: