Scarlett Thomas

Scarlett Thomas Our tragic universe  (2010)

Den här boken liknar ingenting annat jag någonsin läst och då tror ni kanske att den är ett formexperiment eller på något annat sätt är uppseendeväckande i sin framtoning. Men så är inte fallet. Den är späckad med fakta, full av naturvetenskapliga teorier, små historier, konversationer, och till och med stickandet av sockor kommer till heders igen i den här boken. Och över hela berättelsen svävar ett odjur, i utkanterna av texten… 

En stor del av boken består av samtal människor emellan och det blir så dynamiskt, roligt, spännande och ja, jag vill stanna kvar i sällskapet av dessa karaktärer och sörjer faktiskt lite när boken obönhörligen går mot sitt slut. Tack och lov är den över 400 sidor!

Meg, som stångas med obetalda räkningar och försörjer sin pojkvän Christopher, vilken jobbar som volontär med byggkonstruktioner, känner sig mycket otillfredsställd med sitt liv. Hon är spökskrivare åt den fiktiva personen Zeb Ross, recenserar böcker, skriver romaner själv, men det är mycket som går knaggligt och vingligt. Dessutom är hon kär i en äldre man, Rowan, som jobbar som intendent på ett museum, och de brukar ibland äta lunch tillsammans, eller diskutera när de åker färja.

Hon får av misstag hemsänt en bok av en okänd författare, Kelsey Newman, om a second world, det vill säga att vi lever i den andra världen nu, att vi alla redan är döda, och på det följer teorin om efter livet efter detta.Thomas (f 1972) behandlar svåra naturvetenskapliga teorier på ett lättsamt och begripligt sätt, genom att låta karaktärerna diskutera dessa vid middagsbord och promenader. 

The story-less story är också ett tema som genomsyrar boken, och det inverkar även på själva intrigen som vi läser, att den tillskriver sig själv att sakna en riktig berättelse, en röd tråd… Men så upplever inte jag den här romanen, jag blir direkt förtjust i Thomas, hennes teorier, omsorgsfulla beskrivningar och rakt på sak-känslorna. Med det menar jag alla de små vardagliga bestyren längs med alla de stora existentiella frågorna om meningen med livet, dödens svarta vägg… 

Det hopplöst meningslösa i tillvaron upplever Meg i sitt förhållande med Christopher, och hur deras relation skaver och sliter är bra beskrivet. Det både väcker empati och tröstlös realism som fond till allt det andra som sker i boken. Thomas är också en rolig författare, där hennes fabulöst rika text slår an en komisk ton på flera ställen. Den där engelska humorn som livar upp den tråkigaste tillställning. Vill man väcka upp en slumrad läslust hos en person är det här en bok som spelar på alla möjliga strängar, det är som god choklad, man vill bara ha mer och mer! Jag upplever Thomas berättarådra som en extremt intelligent sådan och det upplever man inte alltför ofta.

(In English)

Scarlett Thomas Our tragic universe  (2010)

This novel does not resemble any other book I have ever read, and then you might think this is an experiment in form or something, or in any other way is a sensational piece of work. But that is not the case. It is larded with facts, full of scientific theories, small stories, conversations, and even the knitting of socks is something that is described. And over the whole story a beast is floating, at the edges of the text…

A great part of the book consists of conversations between people, and it gets so dynamic, funny, exciting and yes, I want to stay in the company of these characters and I almost grieve a little when the novel inexorable leads to its end. Thank heavens it is over 400 pages long!

Meg, who butts with unpaid bills and is supporting her boyfriend Christopher, who works as a volunteer with building constructions, feels very unsatisfied with her life. She is a ghostwriter to the fictitious character Zeb Ross, reviewing literature, write novels herself, but it is a lot that goes bumpy and wavering. Furthermore she is in love with an older man, Rowan, who works as a curator at a museum, and they sometimes eat lunch together, or discuss when they go by a ferry-boat.

By mistake she is getting a book by the mail, Kelsey Newman, about a second world, so to speak that we live in the other world now, that we are already dead, and upon that follows the theory about life after death. Thomas (b 1972) treats difficult scientific theories in an easy and comprehensible way, by letting the characters discuss these subjects by dinner tables and when they are taking walks. 

The story-less story is also a theme that permeates the novel, and it inflicts even on the plot itself when we are reading, that it attributes itself to lack a real plot, a red thread… But that is not how I experience this novel, in an instant I get delighted about Thomas, her theories, her careful descriptions, and straight-on feelings. With this I mean all the small everyday duties along with all the big existential questions about the meaning of life, and the huge black wall of death…

The hopeless and meaningless in the existence is something Meg experiences in her relationship with Christopher, and how they rub and worn on each other is well described. It both rouses empathy and disconsolate realism as a background to everything else that happens in the novel. Thomas is also a funny writer, where her fabulously rich text strike a comic tone on many places. That English humour that enlivens the most dreary entertainment. If you want to arouse a dormant desire to read in a person, this is a book that plays on all possible strings, it is like tasty chocolate, you just want more and more! I experience Thomas gift for writing as an extremely intelligent one, and you do not see that too often.

Bokrecensioner/reviews Från/from England

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: