Ursula K LeGuin Tehanu  (1990)

LeGuin (1929-2018) är en framgångsrik världsförfattare av fantasy och science fiction. Jag älskar ö-världstrilogin: Trollkarlen från ö-världen (1968), Gravkamrarna i Atuan (1971) och Den yttersta stranden (1972). Tehanu (1991) är den fjärde delen, och jag blir än en gång helt förtrollad! Just detta varsamma sätt att beskriva vardagssysslor, och att mitt i detta lugn finns det magiska besvärjelser… Det är en vacker rogivande roman, men ondskan lurar alltid i bakgrunden, i kanterna på varje bild som målas upp. 

Tenar (Arha i boken Gravkamrarna i Atuan) har blivit äldre och har tagit sig an Therru, en flicka som både blivit utsatt för övergrepp och är brännskadad. Tenar är änka efter en bonde och har två vuxna barn, Apel och Fyr. Tenar tar hand den åldrade magikern Ogion, hennes läromästare, när han ligger på sin dödsbädd. Ged, magikern som Tenar träffade när hon var prästinna, kommer tillbaka som en åldrad, försvagad man. Hans magiska krafter är i dalande, han befinner sig nästan i ett depressivt tillstånd, där tomheten har brett ut sig. Den magiska kraften var ju allt han hade… Tenar valde att bli maka och mor istället för att säga ja till den magiska världen, ett beslut som hon har ångrat många gånger. Att bli äldre är att tänka över sitt liv, det var så här det blev… 

Boken är ändå inte sentimental, den handlar mer om att hitta rätt, att göra det bästa möjliga av den tid som man har kvar. Att hjälpa och stötta varandra. Det är vackra beskrivningar av naturen med aprikosträd, grödor, och tankarna går till ”the hobbit hole,” hoben Bilbos hus i The hobbit (JRR Tolkiens bok, och även film). Det är två hem som figurerar i boken, huset som Tehanu bodde i som gift, och Ogions hus.

Ged och Tenar upplever nya äventyr, och flickan Therru som kan tala med drakar och hennes hemliga krafter som hon är ovetande om…Det finns en färgstark häxa, Moss, som sätter sin prägel på berättelsen. Ja, det är i sanning underbart att flyta med i den här lite snirkliga texten med alla sina egensinniga namn.

Jag blir imponerad av författarens förmåga att på flera sidor skapa spänning, en oroande stämning, där spänningen hålls vid liv av de enklaste saker, till och med hur svårt det kan vara att stänga dörrar ordentligt…

(In English)

Ursula K LeGuin Tehanu  (1990)

LeGuin (1929-2018) is a successful world writer of fantasy and science fiction. I loved the island-trilogy, A Wizard of Earthsea (1968), The Tombs of Atuan (1971) and The Farthest Shore (1972). Tehanu (1991) is the fourth part, and I become once again totally enchanted! Just this careful way to express everyday duties, and in the middle of this tranquility there are magical spells… It is a beautiful, soothing novel, but evilness always lie in wait in the background, at the edges of each image being painted.

Tenar (Arha in The Tombs of Atuan) has become older and has adopted Therru, a girl who has been abused and burnt. Tenar is a widow of a farmer, and has two grown-up children, Apel and Fyr. Tenar takes care of the old magician, Ogion, her master teacher, when he is lying on his deathbed. Ged, the magician who Tehanu met when she was a priestess, returns as an aged weak man. His magical powers are declining, he finds himself in a depressing state of mind, where emptiness has spread. The magical power was all that he had… Tenar chose to be a wife and a mother instead of a magician, a decision she has regretted many times. To be older is to think about your life, this is how things turned out…

The novel is still not sentimental, it is about finding the right thing, to make the best of the time you have left in this life. To help and support each other. It is beautiful depictions of the nature, apricot trees, crops, and the thoughts go to ”the hobbit hole,” the hobbit Bilbo´s house in The Hobbit (JRR Tolkien´s book). There are two homes featured in the book, the house that Tehanu lived in as a married woman, and Ogion´s house.

Ged and Tenar experience new adventures and the girl Therru can speak to dragons and her secret powers that she is unaware of… There is a richly colourful witch, Moss, who puts her personal touch on the story. Yes, it is truly wonderful to flow in the florid text of the novel, with all its wilful names.

I get impressed by the author´s ability to create sense of tension, an anxious atmosphere, where suspense is kept alive by the most simple things, even how difficult it is to close doors properly…

Bokrecensioner/reviews Från/from USA