Helga Weiss  Helgas dagbok – Flickan som överlevde förintelsen  (2012)

Det är viktigt att aldrig glömma förintelsen. Därför kan det egentligen aldrig bli för mycket litteratur skrivet om detta ämne. Jag läste Anne Frank´s dagbok som tonåring, och den stora skillnaden mellan huvudpersonerna är att Annes anteckningar blev världsberömda, hennes familj fängslades i Holland 1944, och 1945 dog Anne Frank i koncentrationslägret Bergen-Belsen av tyfus. Helga Weiss lever fortfarande idag, arbetar som konstnär (flera illustrationer finns i boken) är gift och har två barn.     Helga (f. 1929) växer upp i Tjeckien i en judisk familj, och blir 1941, tillsammans med sin mor och far, deporterad till Teresienstadt, Senare förflyttas de till Auschwitz och Freiberg.

När jag läser boken är det sättet att uttrycka sig på som är styrkan. Att se det ur ett barns synvinkel. Och att det var det långsamma, utdragna plågeriet som gjorde att judarna blev stukade. De packades in i trånga baracker, lössen som sög deras blod, knapert med mat, och att de fick stå en hel dag i hällregn eller snö bara för att de skulle räknas, om och om igen… Som en ritual bara för att knäcka dem, ta bort all humanitet och forma dem till en skock djur. Nedbrytning. Men också som ett köldexperiment, hur lång tid tog det att kyla ned deras kroppar? Hur länge kunde kylan ha deras kroppar i besittning innan hjärtat gav upp?   

Sjukdomar härjade i barackerna, tyfus, gulsot, men ofta skämtade barnen med varandra om de hade några symptom. Barnen fick ofta sova tillsammans i en speciell barack och det var positivt anser Weiss, eftersom de vuxna ofta var nervösa och negativa inför framtiden, om det nu fanns någon. Men Weiss såg alltid till att hon visste var hennes mor fanns, hennes far bodde med de andra männen. Barnen blev street wise kan man säga, visste hur man skulle pressa mat ur potatisskal, tvätta sig med kaffe, försöka vila även fast marken gungade under fötterna… 

Skriven rakt på sak utan tvekan, men etsar sig fast.

(In English)

Helga Weiss  Helga´s diary – The girl who survived holocaust  (2012)

It is important to never forget holocaust. Therefore it can never be too much literature written about this subject. I read Anne Frank´s diary as a teenager, and the big difference between these two persons is that Anne´s notes became world famous, her family was captured in 1944, and in 1945 Anne Frank died in the concentration camp Bergen-Belsen from typhoid fever. Helga Weiss still lives today, she is an artist (several of her illustrations are in this book), she is married and has two children.

Helga (b. 1929) grows up in Czech Republic in a jewish family, and becomes 1941, together with her mother and father, deported to Teresienstadt. Later they are moved to Auschwitz and Freiberg.

When I read the novel it is the simple way to express herself, that is the strength. To see it from the child´s point of view. And that it was the slow, drawn-out torment that made the jews battered. They were packed into narrow barracks, the lice that sucked their blood, not enough food, and that they had to stand a whole day in the pouring day or snow, just because the nazis should count them, over and over again… Like a ritual just to break them down, take away all humanity, and form them to a flock of animals. Destruction. But also like a cold experiment, how long time did it take to chill down their bodies? For how long could the cold have their bodies in possession before their hearts stopped beating?

Diseases ravaged in the barracks, typhoid fever, jaundice, but often the children made jokes with each other if they had any symptoms. The children often slept in a special barrack, and that was positive, writes Weiss, because the grown ups were often nervous and negative about the future, if there were one. But Weiss always checked so she knew where her mother was, her father was staying with the other men. The children became streetwise, you might say, they knew how to squeeze out food from potato peel, wash themselves with coffee, and try to rest though the ground was quaking under their feet.

Written straight to the point without hesitation, but makes an indelible impression.

Bokrecensioner/reviews Från/from Tjeckien/Czech Republic