Astrid Lindgren – 2

Astrid Lindgren  Vi på Saltkråkan  (1964)

Till skärgårdsön Saltkråkan kommer familjen Melkersson: pappa Melker, nittonåriga Malin, tolvåringarna Johan och Niklas och sjuårige Pelle. De ska hyra Snickargården över sommaren, ett något luggslitet litet torp, men som med tiden betyder mer och mer för familjen, och ofta för Melker som har tummen mitt i handen. Handelsbodens ägare Nisse och Märta Grankvist, deras döttrar Teddy och Freddy, Tjorven med hunden Båtsman, Stina som bor med sin morfar över sommaren, och den illvilliga men knipsluga gubben Vesterman. Jag blev ännu mer förtjust i denna skildring när jag läste den än när jag såg serien, då fick den en ny dimension på något vis. Saltkråkan är skriven som en dramakomediserie direkt för tv, och den här boken jag läser är alltså en omarbetning av manuskriptet till bok.

Pelles livskänsla sitter i benen, tycker Malin, och det är inte det enda filosofiska med den här barnboken som Lindgren skrivit. Malin skriver dagbok och den får vi ta del av, det förvandlar romanen till mer än en barnbok, den blir ett stycke livshistoria som man fullständigt älskar…

”Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet…” (Bibeln, Psaltaren 139:9) Det är faktiskt någonting som Pelle viskar för sig själv när han och Tjorven ska stjäla tillbaka den älskade sälen Moses från Vesterman. Han är inspirerad av sin far, Melker, som är författare och ofta viskar dikter tyst för sig själv.  
”Alla ha lungor och ingen är stumoch ingen av dem fattasMen dagen skrider mot nattens blundoch brasan sjunker och mattas.Snart är försvunnen den korta stunddå ingen fattas.” (utdrag ur en dikt av den svenske poeten Erik Lindorm (1889-1941) 

Melker mumlar denna dikt för sig själv när alla sitter vid köksbordet och myser tillsammans. Överhuvudtaget är det samspel mellan människor, och hjälpsamhet, solidaritet, ett ord som nästan är bortglömt nuförtiden.

Som vuxen gillar jag Lindgrens (1907-2002) sätt att smyga in strofer från dikter och filosofiska funderingar som glider in i skärgårdslivet och i synnerhet i Snickargården. Det finns en begrundan över livet, en acceptans. Jag läste den flera gånger när mitt yngsta barn var liten, och hon älskade den. Den perfekta godnatt-boken. 

(In English)

Astrid Lindgren  Seacrow Island  (1964)

To the archipelago island Saltkråkan arrives the family Melkersson: the father Melker, nineteen year old Malin, the twelve year old sons Johan and Niklas, and seven year old Pelle. They are going to rent Snickargården during the summer, a shabby little croft, but as time goes by it becomes more and more important for the family, and often for Melker who be all fingers and thumbs. The store owners Nisse and Märta Grankvist, their daughter´s Teddy and Freddy, Tjorven and the dog Båtsman, Stina who lives with her grandfather during the summer, and the spiteful but shrewd old man Vesterman. I got even more delighted about this  portrayal when I read it, than when I watched the series, then it sort of got a new dimension. Seacrow Island is written as a drama comedy series directly for television, and this book I am reading is a reworking of the manuscript into a book. 

Pelle´s feeling of life is in his legs, says Malin, and that is not the only philosophical with this novel that Lindgren has written. Malin is writing diary and as a reader we take part of that, it transforms the novel to more than a child book, it becomes a part of a life story that you love entirely…

”Did I take the wings of aurora, I made myself a dwelling place farthest out in the sea…” (The Bible, the Book of Psalms 139:9). It is actually something that Pelle whispers to himself when he and Tjorven is stealing their beloved seal Moses back from Vesterman. He is inspired by his father, Melker, who is a writer and often whispers poems to himself.
”Everybody have lungs and no one is dumband no one of them is missingBut the day passes slowly to the night´s wink of sleepSoon has disappeared the short moment when nobody is missing.” (extract from a poem by the Swedish poet Erik Lindorm (1889-1941).

Melker mumbles this poem for himself when the whole family sit by the kitchen table and have a cosy moment. On the whole there is interplay between people, and helpfulness and solidarity, a word which is almost forgotten nowadays. 

As a grown up I enjoy Lindgren´s (1907-2002) way of sneaking in verses from poems and philosophical thoughts that glides easily into the archipelago life and particularly Snickargården. There is a contemplation of life, an acceptance. I read it several times for my youngest child when she was little, and she loved it. The perfect good night book. 

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: