Cannie Möller Felicias ö  (1998)

Bokomslaget är mycket vackert, stjärnor, ett naturlandskap och en kvinna med en stor sjal virad kring huvudet. 
Man kan kalla romanen en framtidsvision. Människor är uppdelade i olika kategorier, beroende på deras gener, och Kana är en av de utvalda. Rasen ska förädlas, hon får leva ett privilegierat liv, men blir kontrollerad som en fånge. Hon blir inseminerad, men lyckas fly innan barnet föds. Då möter hon de som inte räknas som människor, kriminella, handikappade, de utstötta. Hon tar sig till en ö med hjälp av Leena, en kvinna med övernaturliga krafter.

Kontrasten mellan den högteknologiska gencentret i Urbs där Kana levt sitt liv, och det enkla, stenålderslivet på ön kan inte vara större. På ön tillreds maten över öppen eld, det jagas villebråd och odlas grödor, och hela tiden får Kana vara rädd för upptäckt… Boken gör ett hopp till Kanas dotter Felicias femtonårsdag, och en tjugoårig man som heter Arion kommer till ön Insula där de bor.  

Lite kluven är jag till boken, den kärlek som skildras är sinnlig och skör. Det är oerhört bra skrivet. Men det känns ibland som om det ska gå för fort fram, händelserna staplas på rad. Det var bara en tanke, intrycket är ändå att den fångar läsaren, man vill veta hur allting fortskrider… Möller (f 1947) har skrivit en starkt känslosam bok. 

Några tänkvärda utdrag: 
”Floden har runnit förbi oss, märker du inte det? Du kan inte gå tillbaka uppför strömmen, man kan inte finna samma vatten en gång till… Det som är förbi… får man bara minnas…”  ”Hon sa att jag skulle lära mig förstå vinden och vågorna. Den som förstår deras berättelser får hjälp att leva.” 

(In English)

Cannie Möller Felicia´s island  (1998)

The cover of the book is very beautiful, stars, a natural landscape, woman with a big shawl wrapped around her head. 

One can call this novel a vision of the future. People are divided into different categories depending on their genes, and Kana is one of the chosen. The race will be improved by breeding, she gets to live a privileged life, but she is controlled as a prisoner. She becomes inseminated but manage to escape before the child is born. Then she meets the people that is not counted as human beings, the criminals, the disabled, the outcasts. She takes herself to an island with the help from Leena, a woman with supernatural powers.

The contrast between the high technological centre of gene research in Urbs where Kana has lived her life, and the simple stone age life on the island could not be bigger. On the island the food is cooked over an open fire, they hunt and they cultivate crops, and all the time Kana is afraid of being discovered… The book jumps to the fifteenth birthday of Kana´s daughter Felicia, and a man named Arion comes to the island Insula where they live.  

I am a little split on this, the love she writes about is sensual and fragile, it is a tremendously good portrayal. But sometimes it feels that the novel goes too fast, the events are piled up on a line somehow. It was just a thought, the impression is still that it captures the reader, you want to know how everything proceeds… Möller (b 1947) has written a strongly emotional book.

Some of the thoughtful extracts: 
”The flood has run past us, don´t you see? You can´t go back against the stream, you can not find the same water again… The things that´s past… you can only remember…”  ”She said I should learn to understand the wind and the waves. Whoever understands their stories gets help to live.”

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden