Eeva Kilpi

Eeva Kilpi  Bröllopsdansen  (1973)

En bok som handlar om den där sista sommaren i torpet innan ett annat liv tar vid. Kan det vara något? Ja, absolut om man är finländsk, heter Kilpi (f 1928) och har skrivit böcker, diktsamlingar och noveller genom åren. 

Anna Maria är i femtioårsåldern, skild och med fyra söner. Nu är hennes följeslagare den gamla hunden Ruska, en vorsteh, och boken igenom noterar hon naturen, växterna, blommorna och vädrets skiftningar på den karelska landsbygden. Och tiden finns att tänka igenom hur livet blev. Skilsmässan från sina barns far några år tidigare, sönerna som helst lever sina egna liv och mycket motvilligt involverar sin mor i sina liv. Men Anna Maria har också träffat en kanadensisk man, Ron, på en middag och ska snart flytta till Kanada efter sommaren. 

Det bästa med denna roman är de psykologiska insikter som huvudpersonen delar med sig av. Hur svårt det är att vara en bra mor, att relationen förälder-barn befinner sig i ständig förändring, därför lär vi oss den aldrig. Det är rädslan som är boven i dramat, mellan föräldrar och barn, menar författaren. Anna Maria njuter också av ensamheten, den blir uppgraderad i hennes ögon, i det gamla torpet med bara hunden, och då och då någon granne som kommer och pratar. Det dyker upp lite av varje i en skruttig liten stuga: ormar, möss, trasiga fönster och dörrar. Kilpi har också ett stort ekologiskt engagemang och det skiner igenom på sidorna. Hur hon ömmar om landsbygden, att bevara skogen, inte riva allt det gamla för att uppföra nytt utan att tänka efter.

En omvälvande förändring blir också att säga farväl till sitt språk, när hon flyttar till Kanada blir engelskan hennes ”modersmål” att meddela sig med omvärlden med. Efter jag avslutat boken känner jag en stor tröst, att vi är så ofullkomliga, men ändå älskliga varelser, vi blir bättre när vi är i naturen och med djuren som vi omger oss med. Jag tycker att den här boken borde läsas av många, den är vardaglig i sin framtoning men den sträcker sig efter stjärnorna.

”Är man tillräckligt ensam är man inte rädd för någonting.” ”Av skog är du kommen, skog skall du åter varda. Av skog är även jag kommen, och det är bara i skogen jag har varit mig själv.”

(In English)

Eeva Kilpi  The Wedding Dance  (1973)

A book that deals with the last summer in the cottage before taking on another life. Might that be something? Yes, absolutely if you are Finnish, your name is Kilpi (b 1928), and has written novels, collection of poems, and short stories through the years. 

Anna Maria is in her fifties, divorced and has four sons. Now her companion is the old dog Ruska, a vorsteh, and the book through she notices the nature, the plants, the flowers, and the weather changes on the Karelian countryside. And the time is there to contemplate on how life developed. The divorce from her children´s father a couple of years ago, the sons who rather live their own lives and very reluctantly involve the mother in their lives. But Anna Maria has also met a Canadian man, Ron, at a dinner, and is going to move to Canada after the summer. 

The best thing about this novel is the psychological insights that the main character shares with the reader. How difficult it is to be a good mother, that the relationship parent-child prove to be in a constant change, therefore we never learn it. It is the fear that is the villain of the piece between parent and child, writes the author. Anna Maria is also enjoying the solitude, it gets upgraded in her eyes, in the cottage with just the dog, and now and then some neighbour comes by and they chat away. It turns up a little this and that in a shabby little croft: snakes, mice, broken windows and doors. Kilpi also has a big interest in ecological matters and it shines through on the pages. How she cares about the countryside, to preserve the forest, not to tear all the old down to build up modern things, without thinking about it. 

A revolutionary change for her is also to say goodbye to her language, when she moves to Canada, English will become her ”mother tongue,” to communicate with the world.

After I had read the book through I feel a great comfort, that we have so many shortcomings, but yet we are lovable creatures, we become better when we are in the nature and with the animals/pets we are surrounded with. I think that this book should be read by many people, it deals with everyday matters, but it reaches for the stars. 

”If you are alone enough, you are not afraid of anything.” ”You have come from the forest, you will become a forest again. I have also come from the forest, and it is only in the forest I have been myself.”

Bokrecensioner/reviews Från/from Finland

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: