Åke Holmberg  Ture Sventon och Isabella  (1955)

Jag läste Ture Sventon som barn och den där speciella barn-upptäckarandan lever kvar när jag bara tittar på ett gammalt bokomslag. När min yngsta dotter gick på lågstadiet fick hon välja en bok på skolbiblioteket när de skulle ha en bokrensning. Då tänkte hon på mig, mitt hjärta svallar över!

Sventon rör sig i cirkusmiljö i denna bok och Isabella är en arab som försvinner från cirkusen. Mitt framför ögonen på alla. Till sin hjälp har han sin herr Omar och cirkusdirektörens barn. Ville Vessla, den hala brottslingen är också med. Texten är finurlig, och Omars sätt att prata är som att åka tåg tillbaka till barndomen, och nästan nyligen upptäckt tjusningen med bokstäverna. Ni hör, här är det bara nostalgi som gäller. De här böckerna har förstås åldrats, de skrevs på femtiotalet, men vi läser klassiker som är flera hundra är gamla, så varför inte läsa det här? 

Kanske det är så att vi inbillar oss att barnböckerna ska påverka oss lika mycket när vi är vuxna, och så kanske det inte är, många år har förflutit.Vi ser barndomsböckerna på ett annat sätt, ser oss kanske själva när vi första gången läste just detta, de där små vi en gång var, att upptäcka oss själva på nytt! Det är viktigt att få fatt på de magiska ögonblicken i livet, och ibland betyder det att gå tillbaka i tiden, för att berika nuet.

(In English)

Åke Holmberg  Ture Sventon and Isabella  (1955)

I read Ture Sventon as a child and that special child discovering spirit still lives when I just look at an old book cover! When my youngest daughter was in elementary school, she had to choose a book at the school library when they should clear away some old books. Then she thought of me, my heart overflows!

Sventon finds himself in a circus environment in this book and Isabella is an arab that disappears from the circus. In front of everybody´s eyes. To assist him Sventon has mr Omar and the circus director´s children. Ville Vessla, the slippery criminal also plays a part in the story. The text is shrewd, and Omar´s way of speaking is like taking a train back to childhood and almost recently discovered the allure of the letters. You hear, this is just nostalgia. These books have of course aged, they were written in the fifties, but we read classics that are several hundred years old, so why not read this?

Maybe we imagine ourselves that the child books should influence us just as much when we are grown ups, but maybe that is not the case, many years have passed by. We see childhood books in another way, maybe we see ourselves the first time we read that, the small ones we once was, to discover ourselves again. It is important to grasp he magical moments  of life, and sometimes it means going back in time, to enrich the present. 

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden