Jeanette Winterson  The passion  (1987)

Det finns ingen som kan berätta en historia på så många plan som Winterson (f 1959). Därför blir det alltid ett äventyr att öppna en bok av henne. En saknad infinner sig när jag slår igen den här boken, och det har inte bara med själva händelseförloppet att göra. Det är som om karaktärerna först finner sig i att vara fångade i texten och sedan frigör sig och blir något mer. Det är som ekon av händelser från historien, men det osar också teaterdrama om det här, en samtidigt ytlig som djup upplevelse. Så är det ofta att läsa Winterson.  

Den här boken utspelar sig under Napoleonkriget 1803-1815. Henri, en ung fransman, beundrar Napoleon Bonaparte och tillreder kyckling till honom, härskarens favoriträtt. Henri blir indragen i kriget och i Ryssland träffar han Villanelle, en ung kvinna som, oftast utklädd till pojke, jobbar i Venedigs casinon. De är väldigt olika, Villanelle är en kvinna med erfarenhet från livets skuggsidor, och Henri en oskuldsfull man som tror på kärleken. Författaren blandar både komik och tragedi, det sistnämnda någonting som bor kvar i mig när jag slagit igen boksidorna.

Lite tänkvärda citat från texten:

”Happiness for an adult, trying to catch the wind” ”Every moment you steal from the present is a moment you have lost forever” ”The fire had the colour of fading roses” Eller som Villanelle tänker: ”I used to think that darkness and death were probably the same.That death was the absence of light. That death was nothing more than the shadow-lands where people bought and sold and loved as usual but with less conviction.”

(In English)

Jeanette Winterson  The Passion  (1987)

There is no one who can tell a story on so many levels as Winterson (b 1959). There is always an adventure to open a book written by her. A sense of loss appears when I have read this book, and it just does not have to do with the story itself. It is just like the characters at first find themselves trapped in the text, and then liberate themselves and become something more. Like echoes of events from the history, but it also smells of theatre play about this, at the same time shallow as deep experience. So it is often to read Winterson. 

This book takes place during the Napoleon War 1803-1815. Henri, a young French man, admires Napoleon Bonaparte, and prepares chicken for him, the emperor´s favourite dish. Henri gets involved in the war, and in Russia he meets Villanelle, a young woman who, often dressed as a boy, works in casinos in Venice. They are very different, Villanelle is a woman with experience from the dark sides of life, and Henri is an innocent man who believes in love. The author blends both comedy and tragedy, the latter something that still lives in me when I close the book.

Some quotations worth considering: 

”Happiness for an adult, trying to catch the wind”” Every moment you steal from the present is a moment you have lost forever,” ”The fire had the colour of fading roses,” Or as Villanelle thinks: ”I used to think that darkness and death were probably the same. That death was the absence of light. That death was nothing more than the shadow-lands where people bought and sold and loved as usual but with less conviction.”

Bokrecensioner/reviews Från/from England