Patrick Modiano

Patrick Modiano  Lilla Smycket  (2012)

Bedrägliga minnen. Den lilla människan i den stora staden, i det här fallet Paris där Modianos (f 1945) böcker ofta utspelar sig. Artonåriga Théresè tror sig se sin mor i tunnelbanan, vilket egentligen är omöjligt eftersom modern dog i Marocko för tio år sedan. Hon följer efter henne, och som läsare känner man en stor osäkerhet på vad som komma skall. Barndomsminnen är speciella och bekanta, men som visar sig vara mycket mer komplicerade vid en närmare granskning… 

Modiano fick nobelpriset i litteratur 2014, och efter att ha läst den här romanen kan jag säga att han har en särskild ton och målar atmosfärer som man sveps in i. Det är som om huvudpersonen får medlidande av författaren, men ändå har man en krypande känsla av obehag hela tiden, dessa underliga människor som omger huvudkaraktären. Till exempel föräldrarna till flickan som Thérèse tar hand om ibland på eftermiddagarna. De är svåra att få grepp om, de glider undan i sin ytliga existens. Thérèse känner starkt för flickan som hon tar hand om, deras liv ser ut att ha utvecklats lika på flera plan…

Jag beundrar författarens förmåga att på 127 sidor få så mycket skrivet, när andra författare kanske behöver flera hundra sidor för att fullborda sina romaner. Och ändå vibrerar texten av mysterier. Men lika viktigt är de ord som inte sägs, eller att orden antyder eller förebådar någonting…

(In English)

Patrick Modiano  Little Jewellery  (2012)

Deceivable memories. The little human being in the big city, in this case Paris where Modiano´s (b 1945) novels often take place. Eighteen year old Thérèse believes to see her mother in the subway, which actually is impossible because her mother died in Morocco ten years ago. She follows after her and as a reader you feel a big insecurity on what will happen. Childhood memories are special and well known, but shows to be much more complicated on a closer examination…

Modiano received the Nobel Prize in 2014, and after I have read this novel I can say that he has a special tone and paints atmospheres that you are swept into. Somehow it is like the main character receives sympathy from the writer, but still you have a creepy feeling of unpleasantness all the time, these strange persons that surrounds the main character. For example the parents to the girl that Thérèse takes care of certain afternoons. They are difficult to grasp, they slip away in their superficial existence. Thérèse feels strongly for the girl that she takes care of, their lives seem to have developed alike on many levels…

I admire the author´s ability to on 127 pages get so much written, when other authors maybe would need at least a hundred pages more to fulfil their novels. And still the text vibrates of mystery. But just as important are the words that are unsaid, or that the words just insinuates or foreshadow something

Bokrecensioner/reviews Från/from Frankrike/France

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: