Muriel Barbery

Muriel Barbery  Igelkottens elegans  (2006)

I Will Schwalbes bok Bokklubben vid livets slut (se tidigare i bloggen) var Barberys (f 1969) bok en av alla dem som Schwalbe och hans mamma läste tillsammans. Och nu har jag läst den…

Den här boken är en ovanlig feel good bok, med filosofiska och kulturella anknytningar, då författaren tidigare arbetat som lärare i filosofi, som för övrigt är fransyska, född i Marocko. Men framförallt är det en hyllning till vardagsmänniskor, bland annat den 54-åriga Renee Michel, portvakterskan i ett stort hyreskomplex för överklassen i Paris. Och där finns Paloma, 12 år, som inte passar in i sin familj. Renee och Paloma får komma till tals varannat kapitel i boken. 

Flera av lägenhetsinnehavarna är snorkiga och nedlåtande, men det finns undantag, till exempel den nyinflyttade japanen Ozu, som finner det intressant att en portvakt tycker om litteratur, klassisk musik och konst. Det är så elegant skrivet och välformulerat, som visar att det viktigaste är det liv som vi lever varje dag. De filosofiska betraktelserna i boken är många: om skönhetens innersta väsen, hur snöfall gör att tiden stannar upp, att sång är världens sanna rörelse, konsten är inlevelse utan begär, att begrunda evigheten mitt i det pulserande livet… Det är bedövande vackert, komiskt och oerhört sorgligt på samma gång. Som livet. 

(In English)

Muriel Barbery  The Elegance of the Hedgehog  (2006)

In Will Schwalbe´s book At the end of the Life Book Club (see earlier in this blog) was Barbery´s (b 1969) novel one of all those books Schwalbe and his mother read together. And now I have read it…

This book is an unusual feel good-novel, with philosophical and cultural connections, when the author earlier has worked as a teacher of philosophy, who by the way is French and born in Morocco. But above all this is a celebration to ordinary people, among others the 54 year old Renee Michel, a caretaker in a big block of flats for upper class people in Paris. And there is Paloma 12 years of age, who does not like her family. Renee and Paloma get to speak every other chapter in the novel. 

Some of the flat owners are snooty and patronising, but there are exceptions from the rule, for example the new Japanese tenant Ozu, who finds it interesting that a caretaker is interested in literature, classical music and art. It is so elegantly written and well formulated, that shows the most important thing is the life we live everyday. The philosophical reflections in the novel are many: about the inner essence of beauty, how snowfall makes the time stand still, that song is the true movement in the world, that art is insight without desire, to ponder upon eternity in the middle of the beating life… It is stunningly beautiful, funny and extremely sad at the same time. Like life.

Bokrecensioner/reviews Från/from Frankrike/France

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: