Sophie Hannah  Monogrammorden  (2014)

Hannah (f 1971), brittisk deckarförfattare, fick förtroendet av Christies släktingar att skriva en ny deckare med Hercule Poirot i huvudrollen, och resultatet blev den här boken.Två kvinnor och en man är funna döda på Bloxham hotel i London. Edward Catchpool, polisen vid Scotland Yard, får hjälp av den pensionerade Poirot som tar över utredningen med sin briljanta intelligens. Det är ett galleri av många intressanta karaktärer, både de som är intrasslade i själva fallet och alla de som arbetar på hotellet, inte minst. Tankarna går till Charles Dickens, vars karaktärer ofta hade speciella kännetecken, vanor och utseenden. Det kryllar av enormt mycket detaljer, vilket egentligen inte är störande, men upplösningen är väldig lång… 

Och någonstans där är det som om Poirot vacklar lite i sin personlighet. Han är fortfarande intelligent, nästan överjordisk i sitt sätt att läsa av människor och deras motiv, pedantisk, och kryddar sin vokabulär med franska. Men jag tycker att där kan man märka att historien inte är skriven av Christie. Poirots sätt mot Catchpool blir lite ansträngt på de sista sidorna, Poirot blir snarstucken och nedlåtande. Christie tyckte visserligen själv att den belgiska detektiven hade hybris ibland, men det här blev rent för mycket. Hannah skriver dock mycket bra, det flyter på, och det är väldigt spännande, trots att dialogerna dominerar i texten och att den är över 300 sidor lång…

(In English)

Sophie Hannah  The Monogram murders  (2014)

Hannah (b 1971), British author of detective novels, was given the confidence by Christie´s relatives to write a new detective story with Hercule Poirot as the leading character, and the result is his book. Two women and a man are found dead at Bloxham Hotel in London in 1929. Edward Catchpool, the policeman at Scotland Yard gets help by the retired Poirot, who takes over the investigation with his brilliant intelligence. It is a gallery of many interesting characters, both those who are entangled with the case itself, and all the others who are working at the hotel, not the least. The thoughts go to Charles Dickens, whose characters often had distinctive marks, habits and features. There are an enormous lot of details, which are not really disturbing, but the dissolution is very long… 

And somewhere there it is just like Poirot is fluctuating in his personality. He is still intelligent, almost unearthly in his way of reading people and their motives, pedantic, and spicing up his vocabulary with French. But I think that there, one can notice that the story is not written by Christie. Poirot´s manners towards Catchpool gets somehow strained in the last pages, Poirot becomes touchy and patronising. Christie thought certainly herself that the Belgian detective had hubris sometimes, but this was way too much. Hannah is a very good writer though, the text floats on and it is very exciting, despite that the dialogues dominate the text, and that the novel is over 300 pages long…

Bokrecensioner/reviews Från/from England