Knut Hamsun

Knut Hamsun  Svält  (1890)

Romanen handlar om en ung man som försöker överleva genom att skicka in skrivna alster till tidningar i 1890-talets Kristiania i Norge, där fattigdomen huserar. Huvudkaraktären får lite pengar ibland och kan då hyra ett rum och äta. Däremellan svälter han och vandrar på gatorna i staden. Han träffar en kvinna men det utmynnar i ett ingenting, lika ytlig som alla andra kontakter han har med människor. Människor på samhällets botten behandlar varandra illa tycks författaren vilja säga. Huvudpersonen är också en osympatisk figur, han har lika lågt intresse av myllret av stadsbor som de har av honom. 

Möjligen kan man läsa det här som en allegori. När författaren är kreativ är han på toppen av en våg, pengar kommer in. När kreativiteten sinar är det en överväldigande svält som drar ut hjärnan ur kroppen och urlakar själen. Romanen påminner om Dostojevskis Anteckningar från källarhålet (se tidigare recension) där en ung man lever i en källare i utkanterna av S:t Petersburg. Han fruktar det levande livet och friheten det innebär. Mannen i Svält är också på något vis rädd för ett vanligt liv, han vill nå det stadiet men finner ändå något lugnande i att dra runt på gatorna, utsvulten och hålögd, att sova på parkbänkar. Kanske för att det är färre krav på honom då. Lidandet som konst. Eller helt enkelt en glimt av Hamsuns (1859-1952) eget liv när han bodde i Kristiania som ung man. Han tilldelades nobelpriset 1920.

(In English)

Knut Hamsun  Starvation  (1890)

The novel is about a young man who tries to survive by sending in written works to newspapers in 1890s Kristiania in Norway, where poverty resides. The main character gets a little money sometimes and then he can rent a room and eat. In between he starves and wanders around in the city streets. He meets a woman but it ends up in nothing, just as shallow as all the other contacts he has with humans. Persons living in the gutter treat each other bad, the author seems to say. The main character is an unsympathetic figure, he has as little interest in the throng of townspeople as they have in him. 

Possibly one can read this as an allegory. When the author is creative he is on top of a wave, money comes in. When creativity runs short it is like an overwhelming starvation that drags the brain out of the body and soaks the soul out. This novel is reminiscent of Dostoyevskys Notes from Underground (see earlier review) where a young man lives in a basement flat in the outskirts of S:t Petersburg. He fears the ”living life” and the freedom it involves. The man in Starvation is also somehow afraid of an ordinary life, he wants to reach that phase but he also finds something calming in dragging around the streets, starving and hollow-eyed, to sleep on park benches. Maybe because then there are less demands on him. Suffering as art. Or simply a glimpse of Hamsun´s (1858-1952) own life when he lived in Kristiania as a young man. He received the Nobel Prize in 1920. 

Bokrecensioner/reviews

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: