Michel Faber  A Cappella  (2006)

Fem personer i en A capella ensemble, The Consort Courage, tillbringar några veckor på en herrgård, Chateau de Lut, på landsbygden i Belgien. De fem består av det gifta paret sopranen Catherine och körledaren Roger, den attraktive tenoren Jules, den trinda basen Ben och  Dagmar från Tyskland, en kvinna i tjugoårsåldern som har sin nyfödde son Axel med sig. 

Catherine känner sig psykiskt instabil, hon har försökt begå självmord flera gånger tidigare, hör skrik i natten, är rädd för de tysta fåglarna i träden och hemma gömmer hon mat när hon inte orkar äta upp den. Roger är hennes klippa i livet, och det är han som försöker hålla ihop gruppen. Jules är sexuellt frustrerad, Ben äter för mycket men kommer med eftertänksamma råd till de andra. Dagmar är retlig inte minst för att alla de andra är britter (hennes egna ord!) och äldre än henne, och hon har nyss blivit mamma med allt vad det innebär. Deras olikheter gör att samvaron briserar i frustration av otillfredsställda behov hos alla i ensemblen. 

Jag tycker om boken, den har en lågmäld humor och charm, Faber är en mycket bra författare. Karaktärerna känns väl genomarbetade, psykologiskt trovärdiga, och när Pino Fugazza, kompositören av Partitum Mutante, stycket de ska uppföra, kommer ut till gården är komisk, och även när en ung videokonstnär kommer dit på ett besök… Romanen är både tragisk och humoristisk, av hur svårt det är för människor att skapa någonting tillsammans när de är olika individer med sina egna problem, av instängdheten i herrgården, det heta vädret och ouppnåeliga drömmar. 

(In English)

Michael Faber  A Cappella  (2006)

Five persons in an A cappella ensemble, The Consort Courage, are spending a few weeks on a mansion, Chateau de Lut, on the countryside in Belgium. Those five consist of the married couple Catherine the soprano and the choirmaster Roger, the attractive tenor Julian, the fat bass voice Ben, Dagmar from Germany, and a woman in her twenties who brings her new born son Axel with her.

Catherine feels psychically unstable, she has earlier tried to commit suicide a number of times, she hears screams in the night, she is afraid of the silent birds in the trees and at home she hides food when she can not eat it. Roger is her leading star in life, and it is he who tries to keep the group together. Jules is sexually frustrated, Ben eats too much but gives thoughtful advises to the others. Dagmar is irritable not the least because the others are from Britain (her own words!) and that they are older than her, and she has become a mother with all that this implies. Their differences are making their being together burst in frustration of unsatisfied needs within all in the ensemble.

I like the novel, it has a quiet humour and charm, Faber is a very good writer. The characters feels very thoroughly gone through, psychologically trustworthy, and when Pino Fugazza, the composer of Partitum Mutante, the piece of music they are singing, is paying a visit to the mansion it becomes really funny, and also when a young video artist arrives to the mansion… The novel is both tragic and humorous, how difficult it is for humans to accomplish something together when they are different individuals with their own problems, of the shut-in feeling in the mansion, the hot weather and unattainable dreams.

Bokrecensioner/reviews Från/from Australien/Australia Från/from Nederländerna/The Netherlands Från/from Skottland/Scotland