Joan Didion – 1

Joan Didion  Ett år av magiskt tänkande  (2005)

Didion, (1934-2021) berömd journalist, skildrar hur hennes man John dör mitt under en middag i deras hem i december 2003. Precis så saklig som den första meningen här är Didion när hon berättar om makens hjärtinfarkt i medicinska termer, klockslag, datum, samtal med läkare och att hon försöker erövra fackspråket, där hon även ifrågasätter läkarnas beslut ibland. Hon analyserar sig själv, en lugn person som inte tappar förståndet när mannen i hennes liv dör. Det är när hon besöker olika hotell och platser i USA som minnen sköljer över henne. Associationerna följer på varandra och där anar man vidden av den bottenlösa sorgen som hon bär på. 

Didion och John arbetar båda två hemifrån som journalister och manusförfattare. De skriver hela dagen, och på kvällen äter de ofta middag på restaurang och diskuterar. Hon pratar om allting med sin man, han är hennes bästa vän… 

Men samtidigt som John avlider blir deras adoptivdotter Quintana inlagd på sjukhus när en influensa utvecklas till lunginflammation. När den här boken var klar avled hennes dotter 2005 och i boken Blue Nights skriver hon om dotterns sjukdom, död och vilken slags relation de hade till varandra. 

Vad jag tycker mycket om är Didions sätt att koppla samman litteratur till sorgen, bland annat dikter av Gerard Manley Hopkins, psykologerna Freud och Kleins slutsatser att sorg gör den efterlevande sjuk och avvikande men att de tillfrisknar, och när författaren CS Lewis sörjer sin döda fru Joy Davidman. Didion utforskar sorgen både genom ett psykologiskt och ett fysiologiskt perspektiv, att inte bara psyket reagerar annorlunda utan också kroppen, den fryser, aptitlösheten…

De stora översvallande känslorna lyser med sin frånvaro men sidorna är fyllda av den oåterkalleliga förändringen det innebär att ha förlorat sin livskamrat. Titeln syftar på termen ”magiskt tänkande”, en beteckning för små barns förenklade bild av kausalitet, det vill säga orsak och verkan, nämligen att de själva skulle vara orsaken till det som händer omkring dem. 

(In English)

Joan Didion  The Year of Magical Thinking  (2005)

Didion (1934-2021), famous journalist, portrays how her husband John dies when having dinner in their home in December 2003. Exactly as matter-of-fact as the first sentence here is Didion, when she writes about her husband´s heart attack in medical terms, on the stroke of the clock, dates, discussions with doctors and that she tries to capture the terminology, where she even questions the doctor´s decisions sometimes. She analyses herself, a tranquil person who does not lose her senses when the man of her life dies. It is when she visits hotels and places in the USA that memories sweeps over her. Associations follows after another and there you have a feeling of the unfathomable grief that she carries.

Didion and John work from home as journalists and scriptwriters. They write all day and in the evening they go to a restaurant and eat and discuss. She talks about everything with her husband, he is her best friend…

But at the same time that John dies, their daughter Quintana is taken to hospital when a flu develops into pneumonia. When this book was published her daughter died in 2005, and in the book Blue Nights she writes about her daughter´s disease, death and what kind of relationship they had to each other.

What I like is Didion´s way of connecting literature to grief, among others poems of Gerard Manley Hopkins, the psychologists Freud and Kleins conclusions that sorrow makes the surviving relatives ill and divergent but that they recover, and the author CS Lewis mourning over his dead wife Joy Davidman. Didion investigates grief both through a psychological and a physiological perspective, it is not just the psyche that reacts different but the body also, it freezes and the lack of appetite…

The big exuberant emotions be conspicuous by one´s absence, but the pages are filled with the irrevocable change it implies to have lost a life companion. The title refers to the term ”magical thinking”, a designation for young children’s simplified image of casualness, that is, cause and effect, namely that they themselves would be the cause what is happening around them.

Bokrecensioner/reviews Från/from USA

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: