Jonas Hassen Khemiri  Allt jag inte minns  (2015)

Jag läser romanen som tilldelades Augustpriset 2015. Det är flera röster som kommer till tals indelat i små stycken boken igenom. Laide och Samuel inleder en relation som påverkar många människor omkring dem. Samuel är lite annorlunda i sitt sätt att se på tillvaron, lite som en kameleont, han har en osäker identitet. Det är mycket dialog och detaljer, småpratet som vi ägnar oss åt. Ibland kan jag känna att boken tappar fart, far lite på irrvägar. Men i sin till synes enkla utformning är den spännande, när vi som läsare vet att en av huvudpersonerna ska dö, men inte när, hur, var och om någon avsiktligt har förorsakat personens i fråga för tidiga död. 

Romanen handlar om sorgen över en människa som inte finns kvar längre, kärlek, våld, de papperslösa människorna, och också om att se saker från olika perspektiv. Men framförallt får sanningen och lögnen en stor plats i romanen. Sanning. Vad är sanningen? Eller finns det ens någon sanning när det ibland är omöjligt att se saker från andra människors synvinkel? Eller är det helt enkelt så att vi inte förmår minnas, när det förflutna innehåller spår av sådant vi måste förtränga för att inte själva gå under?

(In English)

Jonas Hassen Khemiri  All  I do not Remember  (2015)

I am reading the novel that received the August Prize in 2015. There are many voices that get to speak, divided in small parts through the book. Laide and Samuel begin a relationship that affects many people around them. Samuel is a little different in his way to look at life, somehow like a chameleon, he has an uncertain identity. There are a lot of dialogue and details, the small talk that we devote ourselves to. Sometimes I feel that the book is losing speed, straying from the path. But in its for no apparent simple shape it is exciting, when we as readers know that one of the main characters will die, but not when, how, where or if someone deliberately has caused the person in question a premature death. 

The novel is about the grief over a person who does not exist anymore, love, violence, undocumented migrants, and also about seeing things from different perspectives. But beyond all the truth, the lie take a great place in the novel. What is the truth? Or does it really exist something like truth when it is sometimes impossible to see things from other people´s point of view? Or is it simply that we are not able to remember, when the past contains traces of things that we have to suppress because otherwise we sink under our burden?

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden