Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig  Dykungens dotter  (1985)

Det här är historien om den gravida kvinnan Mojan som lämnar sitt föräldrahem på Österlen i slutet av tjugotalet. Fadern till barnet som kommer att födas är borta ur hennes liv men har spridit sina gener till den ofödda dottern och även senare dottersonen. Det är fattigdom, slitsamt, ordkargt. Karaktärerna är svårfångade, det är som ett mytiskt existentiellt ödesdrama, färgat av både religion och sexualitet. Jag är mest imponerad av det överlastade språket, metaforerna, de kraftfulla naturbeskrivningarna, solen och stjärnorna, träden, jorden…

”Träden andades i ljusets kraft” 

”Allt var ett grönt blad med strålar igenom, och rött lyste solen genom fingrarna när hon höll dem för ögonen”

”Hon föll genom världsrymden, stjärnorna exploderade. Det var så vackert”

Jag anar att Mare Kandre (1962-2005) blev inspirerad av Trotzig (1929-2011), just det frekventa användandet av ord som dy, jord, och vokabulären som används när Mojan beskriver sitt lilla barn: 

”- det bruna kräldjuret såg hon. Paddan den svarta såg hon. En vidrig tyngd satt fastvuxen på henne. Alltid alltid gnydde den på mat, aldrig fick den nog” men också ”fina blågröna ådror sammetsmjuk, sammetsveck”…

…får mig att tänka på Kandres världar som hon skrev fram i sina böcker. Den här romanen är som en modernistisk litterär version av arbetarklassen under tjugo- och trettiotalet. Ebba Witt-Brattströms (f 1953) förord leder läsaren in i Trotzigs värld, läs det!

(In English)

Birgitta Trotzig  The Mire´s Daughter  (1985)

This is the story about the pregnant woman Mojan who leaves her parental home on Österlen at the end of the twenties. The father to the child who will be born has vanished from her life but has spread his genes to the unborn daughter and even later to the daughter´s son. There are poverty, tough, laconic. The characters are difficult to capture, it is like a mythical existential tragedy of fate, coloured both by religion and sexuality. I am mostly impressed by the overloaded language, the metaphors, de powerful portrayal of nature, the sun and the stars, the trees, earth… 

”The trees were breathing in the power of the light”  

”Everything was a green leaf with beams leaping through, and red shone the sun through her fingers as she held them before her eyes”

”She fell through the universe, the stars exploded. It was so beautiful” 

I sense that the author Mare Kandre (1962-2005) was inspired by Trotzig (1929-2011), just the frequent use of words like mire, soil, and the vocabulary that is used when Mojan describes her little daughter,

”- the brown reptile she saw. The black toad she saw. A repulsive heaviness was firmly rooted on her. Always always it whimpered on food, it never had enough” but also ”fine blue-green velvety veins, puckers as velvet”

…makes me think about Mare´s worlds that she wrote in her novels. This novel is like a modernistic literary version of the working class during the twenties- and thirties. Ebba Witt Brattström´s (b 1953) foreword leads the reader into the world of Trotzig. Read it!

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: