Karin Johannisson

Karin Johannisson Den sårade divan, om psykets estetik (och om Agnes von K, Sigrid H och Nelly S)  (2015)

Karin Johannisson (1944-1916), professor i idéhistoria har skrivit en omfattande och briljant studie om hur kvinnor behandlas på mentalsjukhus i början på 1900-talet, delvis baserad på de sjukjournaler som författaren tagit del av. Det är tre historiskt berömda kvinnor som avhandlas: författaren Agnes von Krusenstjerna (1894-1940), konstnären Sigrid Hjertén (1885-1948) och poeten och nobelpristagaren Nelly Sachs (1891-1970). De hade alla någon form av ångest och alla tre tillbringade tid på mentalsjukhus periodvis. 

Agnes von K får diagnosen hysteri av läkare, både hon och maken David Sprengel missbrukar droger och deras fester med sexorgier är välkända i Stockholm. Agnes K söker tillfälliga erotiska äventyr, blir ofta rånad och förnedrad. På mentalsjukhusen får Agnes K leva ut: skrika, röka, bada långbad i flera timmar. Läkarna bryr sig mycket om henne, hon kan i sin tur styra över dem. Kreativiteten blomstrar och hon skriver flera böcker på institution. Vad är det hon lider av egentligen? frågar sig författaren, vad gäller hennes diagnos. Hon dör av en hjärntumör, 49 år gammal, efter att en läkare borrat i hennes kranium och sett att tumören ej går att operera.  

Sigrid H, tidigt moderlös, är en skicklig konstnär men hamnar i skuggan av sin man Isaac Grunewald, berömd målare. Grunewald är ständigt otrogen och Sigrid orkar inte med hans erotiska krav. Hon har diffusa kroppssmärtor, blir apatisk, tas till mentalsjukhus av maken och får diagnosen schizofreni. Hon lever ut på sitt sätt: onanerar offentligt, är sarkastisk mot andra patienter och personalen, men målar också i perioder. Läkarna bryr sig alltför lite om henne och hon dör av en misslyckad lobotomi. Det är sorglig läsning, hennes stora konstnärstalang kunde ha fått utvecklats ytterligare genom åren. Framförallt skulle hon ha fått en annan behandling. 

Nelly S, tysk flykting som flyr med sin mor till Sverige 1940, är känslig, paranoid, anser sig vara förföljd av nazister. Hon är en lugn patient på mentalsjukhusen, behandlar alla artigt men kräver också ett avskilt rum. Flera av hennes diktsamlingar tillkommer på de mentala institutioner hon vistas på. Johannisson reagerar på att hon anser sig lida så mycket mer än andra människor, Sachs själv kallar det genom-smärtning. 

Depressionen som åtföljde efter första världskriget skapar ”den nya kvinnan,” ikoner inom litteraturen såsom Virginia Woolf, Sylvia Plath, Vita Sackville-West, Karin Boye och inom filmen Greta Garbo, Marlene Dietrich, kvinnan som androgyn, med ambivalent könsutstrålning. Lek med identiteter men aldrig riktigt accepterad i samhället. Redan på 30-talet var bohemen, vampen, divan, flappern (som den nya kvinnan också kallades) på väg bort. Kvinnor som levde på gränsens brant blir helt enkelt hänvisade till mentalsjukhusen. 

Agnes K får skrika ut sin psykiska smärta, Sigrid H är sarkastisk mot sin omgivning, Nelly S blir omhuldad och kan skriva, allt innanför mentalsjukhusets murar. Johannisson menar att dessa kvinnor är aktörer i sin egen diagnos, och att de kan påverka sina vistelser på institutionerna de bor på. Kvinnans underordnade ställning i samhället genomsyrar också mentalsjukhusen, bland annat när Johannisson tar del av flera unga kvinnors fallberättelser vid ett mentalsjukhus i Paris i början på 1900-talet. Läkaren Charcot på sjukhuset visar upp sina unga kvinnliga patienter i sjukhus-särkar där de spelar hysterikor, allt inför publik, som teater. Kvinnan stigmatiseras tredubbelt: som sjuk, som instabilt subjekt och som sexuell varelse, anser Johannisson, och det sammanfattar nästan hela studien. 

Det här är upplysande och sorglig läsning på samma gång, men författarens virtuosa sätt att uttrycka sig på ett skönlitterärt sätt gör denna bok till en stor läsupplevelse. 

(In English)

Karin Johannisson  The Offended Diva, the aesthetics of the Psyche, (and about Agnes K, Sigrid H and Nelly S)  (2015)

Karin Johannisson (1944-2016), historian of ideas, has written a comprehensive and brilliant study about how women are treated in mental institutions in the beginning of the 1900s, partly based on case records, that the author has taking part of. There are three historically famous women that are dealt with: the author Agnes von Krusenstjerna (1894-1940), the artist Sigrid Hjertén (1885-1948) and the poet and Nobel prize winner Nelly Sachs (1891-1970). They all had some kind of anxiety and all three of them spend time on mental institutions periodically.

Agnes K is diagnosed with hysteria by the doctors, both she and her husband David Sprengel are drug addicts and their parties with sex orgies are well known in Stockholm. She seeks erotic adventures, she often gets robbed and humiliated. In the mental institution she can give full expression to her feelings: scream, smoke, take long baths for hours. The doctors care about her a lot, she can in her return run over them.The creativity flourishes and she writes several books when hospitalised. What does she really suffer from? the author asks, according to her diagnosis. She dies of a brain tumour, 49 years old, after a doctor has performed an operation in her skull and discovered that the tumour can not be operated. 

Sigrid H, early motherless, is a skilful artist, but is put in the shade by her husband Isaac Grunewald, who is also a painter. Grunewald is constantly unfaithful and Sigrid can not put up with his demands concerning the erotics. She has diffuse body pain, she becomes apathetic, is taken to mental institution by her husband, and gets the diagnosis schizophrenia. She gives full expression in her own way: masturbates in public, is sarcastic to the other patients and personnel, but she also paints periodically. The doctors care too little about her, and she dies due to an unsuccessful lobotomy. It is sad reading, that her great art talent could have been further developed through the years. Above all she should have had another treatment…

Nelly S, a German fugitive who escapes with her mother to Sweden in 1940, is sensitive, paranoid, considers herself to be haunted by the Nazis. She is a calm patient on the mental institutions, she treats everybody polite, but also demands a secluded room. Several of her collection of poems are written in the mental institutions she stays in. Johannisson reacts on the fact that she says she suffers so much more than the ones who are trapped in Auschwitz, Nelly S herself calls it through suffering.

The depression that rises after the first World War creates ”the new woman,” icons within the literary field as Virginia Woolf, Vita Sackville-West, Karin Boye and actresses like Greta Garbo, Marlene Dietrich, the woman as androgynous, with an ambivalent gender emanation. A play with identities but not quite accepted socially in society. Already in the 30s is the bohem, the vamp, the diva, the flapper (that the new woman also was called) moving away. Women who live on the steep of the border are obliged to use the mental institutions.

Agnes K can scream out her pain, Sigrid H is sarcastic to her environment, Nelly S is taken good care of and is able to write extraordinary poetry. Johannisson points out that these women are actors in their own diagnoses, and that they can influence their stays on the institutions. The woman´s subordinating position in society permeates also the mental institutions, among others when Johannisson takes part of several young women´s case studies on a mental institution in Paris in the beginning of the 1900s. The doctor Charcot shows his young female patients in hospital-chemises where they play hysterical, and everything in front of an audience, like theatre. The woman is stigmatised three times: as a sick being, as an unstable subject, and as a sexual being, indicates Johannisson, and that almost summarises the whole book. 

This is enlightening and sad reading at the same time, but the authors masterly way of expressing her in a fictitious way makes this a great reading experience.

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: