Anna Kavan  Is  (1967)

Det är ständig vinter efter ett kärnvapenkrig. En man letar efter en kvinna som han tidigare varit förälskad i. Letandet sker i ett dystopiskt landskap, där det aldrig slutar snöa och isen antar både varierade och vackra proportioner men på något vis skär igenom karaktärernas medvetanden. Kvinnan/flickan dyker upp på flera ställen och hon blir misshandlad, våldtagen och mördad (?). Det kvinnliga könet är något man trampar på och använder för sina egna behov, och hon skildras som genomskinlig, med blek hud och sitt silvervita hår som sveper omkring, och hennes undflyende sätt.

I efterdyningarna att någonting fruktansvärt har hänt på jorden ska verklighet upprätthållas med militär makt, men det kommer aldrig att ske en förbättring, det är slut på allt som det vi kallar liv, isen kommer att ta allting, kväva alla organismer… Världens upphörande. 

Kavans (1901-1968) språk är den kalla verklighetens, skildrat genom vintern, isen, men mitt i alltihop är det surrealistiska bilder som poppar upp, med ett grandiost flytande språk. Därför blir den inte riktigt nattsvart, det finns fortfarande vackra bilder att beskriva även om de är få… En imponerande klassiker.

(In English)

Anna Kavan  Ice  (1967)

It is a constant winter after a nuclear war. A man is searching for a woman he has earlier been in love with. The searching takes place in a dystopian landscape, where it never stops snowing and the ice both shapes varied and beautiful proportions, but in some way, cuts through the character´s minds. The woman/girl turns up in many places and she gets abused, raped and murdered (?). The female gender is something you step on and use for your own needs, and she is portrayed as transparent, pale skin with her silver white hair that sweeps around, and her avoiding ways.

It is the aftermath of something terrible that has happened on earth, reality should upholds with military resources but it will never be an improvement, it is finished with all that is called life, the ice will take everything, suffocate all organisms… The world will come to an end.

Kavan´s (1901-1968) language is the harsh reality, depicted through the winter, the ice, but in the middle of everything there are surrealistic pictures that pops up, with a grandiose buoyant language. Therefore it will not quite be pitch dark, because there are still beautiful pictures to describe even if they are few… An impressive classic.

Bokrecensioner/reviews Från/from England