Carolina Setterwall

Carolina Setterwall  Vi får hoppas på det bästa  (2018)    

En morgon i oktober 2014 upptäcker författaren (f 1978) sin 34-årige man, liggande död i sängen, deras son är bara 8 månader gammal. Hon anklagar sig själv att hon drivit sin man i döden, då hon ville flytta flera gånger, skaffat katt och barn, och mannen var inte med på dessa idéer, de levde i olika tempo. Innan han dog hade han arbetat hårt med att frilansa inom it-branschen i flera år, och hon känner skuld för att ha orsakat hans död. 

Boken är indelad i två delar, den första ”2009-2014”, skildrar de fem åren de fick tillsammans, första träffen, deras vardagsliv tillsammans. Det blir mycket privat och personligt. Efter hans frånfälle är hon omgärdad av släktingar och vänner som stöttar henne, hjälper till i vardagen. Men hon är hård mot sig själv, ser alla sina fel, vill att sörjandet ska gå fort… Sin son älskar hon över allt annat, de är ju de två överlevande. Men det är tufft att vara änka med ett litet barn, hon är sorgsen och stressad, livet blev inte som hon tänkt sig. 

”2015-2016” är den andra delen, där vill hon se framtiden an. Hon träffar en änkling i samma ålder som hon själv som har en dotter, via gemensamma vänner i juni 2016. De blir förälskade och vill vara en familj, men efter meningsskiljaktigheter avslutar de sitt förhållande i oktober 2016, eftersom hon inte orkar med två människor till i sitt liv när hon mist sin man. (I verkliga livet är författaren tydligen tillsammans med denna man igen.)

Författaren skriver som hon tänker, i ett rasande tempo, händelserna och känslorna åker berg- och dalbana. Men boken är bra, drar läsaren till texten, den visar att sorgen har så många ansikten, det finns inga rätt eller fel. Språket är mycket enkelt, en riktig bladvändare.

(In English)

Carolina Setterwall  We must hope for the best  (2018)

One morning in October 2014, the author (b 1978) discovers, her 34 year old husband lying dead in the bed, their son is only 8 months old. She accuses herself of driven her husband into death, when she wanted to move many times, get a cat and a child, and that her husband was not keen on these ideas, they lived at different rates. Before his death he had worked hard with freelance work within the it-business for several years, and she feels guilty of causing his death.

The novel is divided into two parts, the first ”2009-2014”, depicts the five years they had together, their first date, their everyday life together. It becomes very private and personal. After his death she is surrounded by relatives and friends who supports her, help her in the everyday life. But she is hard on herself, sees through all her flaws and wants the grieving to end fast… She loves her son above all else, they are the two survivors. But it is tough to be a widow with a small child, she is sad and stressad out, life is not as she imagined.  

”2015-2016” is the second part, there she will look to the future. She meets a widower, the same age as herself who has a daughter, through common friends in June 2016. They fall in love and want to be a family, but after differences they end their relationship in October 2016, because she can not cope with two more people in her life when she has lost her husband. (In real life the author is apparently with this man again.) 

The author writes as she thinks, in a furious pace, the events and the feelings go roller coaster. But the book is good, draws the reader to the text, it shows that grief has so many faces, that there are no rights or wrong. The language is very plain, a real page-turner.

Bokrecensioner/reviews Från/from Sverige/Sweden

eveningbooks Visa alla →

Jag är en kvinna med autism (asperger) som har levt i ett antal årtionden. En dyrkan till det skrivna ordet har följt mig sedan sex-årsåldern, då jag upptäcker bokstäver som kan sättas samman. Boksidorna är som magneter och rymmer historier, intriger, karaktärer, naturbeskrivningar, att kunna ta in världen utan att resa, så fantastiskt! Jag är född i en del av Sverige som är mycket mörk och snörik på vintrarna, vilket också starkt bidragit till att läsning blivit en del av min personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: